Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den unga flickan.
Det har sällan funnits ett konungsligt par, som fort ett mera
lyckligt enskildt lif än Adolf Fredrik och hans snillrika gemål.
Allt tyngre kronan tryckte på hjessan, alltmera betydehelöb
kohunga-spiran vacklade i handen, och ju flera förolämpningar man hopade
öfver statens förste slaf, desto trängre slöt sig familjekretsen
tillsamman, desto mera efterlängtad var fristunden, då de kungliga
iuom sin familj kunde råda Öfver sig sjelfve och liksom i en hamn
med mera lugn se vågorna, som brottades utanför. De flydde
också hufvudstaden och konungaborgen, der hvarje rum påminde
om någon förolämpning mot den kungliga högheten, och der hvarje
fönstersmyg och hvarje pelare tycktes hviska om beroende under
de allsmäktiga ständerna, som voro hvarken konungen eller
nationen skyldige något ansvar, utan endast hade att, som talesättet är,
svara inför Gud. Historien har bland eina många blad en mängd
skrifna med blod, och de flesta dessa af menniskor, som endast
varit Gud ansvarige för sina handlingar; ty ehvad ock religionen
sagt och säger, bär man vanligen mera aktning och fruktan för
menniskorna, än för Gud.
Det var denna oansvarighet, som gjorde partierna så djerfva
och ’så olycksbringande både för folket och för konungen.
Det konungsliga paret brukade derför alltid, så snart tillfälle
gafs, aflägsna sig från Stockholm, för att på Drottningholm,
Ulriksdal eller Svartsjö få draga några fria andedrag och sörja eller
harmas, utan att få påminnelser från sina förmyndare.
Om man inträdde i den kungliga familjens rum på Ulriksdal,
fann man en besynnerlig blandning af gammaldags lyx och privat
treflighet; det syntes på allting att de kunglige, så mycket de
förmådde, inflyttat en borgerlig enkelhet i de förgyllda pelar salar ne
och huslighet mellan de tunga snidverken, som prydde väggar och
tak i deras rum. 1 ett litet rum i ena flygelhörnet stod en skönt
arbetad svarfstol och en mängd träsorter voro uppstaplade kring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
