- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Hat och kärlek : Episoder ur en slägthistoria /
93

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ej sökte, annat äD öfvertalad, att höja sig till makt p& den plats,
som det splittrade folket kallade en konungathron.

För att således icke såra drottningen eller tala med konungen
om ämnen, som ej intresserade honom, fanns det troligen intet
sällskap, som talade mindre om landet och den politiska
ställningen, än just det, som omgaf de kunglige.

Det var sådana qvällar Dalin roade hofvet med sina verser
och uppläste sina impromptuer öfver ett släp, som gått sönder,
eller en kanariefogel, som mått illa och fått saffran i vattnet,
eller beskref en resa i höstvägarne, då han i den kungliga sviten
måst vidkännas en mängd obehag, som han med komiskt allvar
beskref. 7

Hela hofvet gladde sig och skrattade hjertligt åt hofpoetens
klagan eller afhörde med underdånig vördnad det smicker, som i
hans verser regnade öfver det höga paret.

Man har nekat Dalin snille; det är svårt att döma i ett så
kinkigt mål; men det är tydligt att hvilket snille som helst skulle
sjunka ner till blott qvickhufvud i en tid, som så litet som denna
tålde friheten, annat än det rådande partiets. Att sjunga inför
ett hof och i närvaro af lyssnande ständer, så att man någorlunda
kunde lotsa sig fram utan att störtas från någondera sidan, måste
platta samman hvilket snille som helst, som hade hufvudet kärare
än sin litterära ära.

Emedlertid utgjorde han hofvets ro och sysselsatte det
kungliga paret mången stund, som elje&t skulle förflutit temligen tråkigt.

Det var i April 1754. Konungen arbetade flitigt i sin
svarf-stol, ty han roade sig vanligen hela året om att förfärdiga en
hop småsaker till julklappar åt sin gemål och prinsarne, eller en
och annan af hans få vänner. Nu skulle det blifva ett kinesiskt
tempel med genombrutna sirater, en modell, som skulle få sin
plats på det ett par år förut byggda China vid Drottningholm, som
en gåfva till drottningen. Det var ett oerhördt arbete för de
kungliga händerna, men på det hela handterade han mech mera
skicklighet svarfjernet än rikssvärdet, oaktadt han i yngre år, och
så länge kung Fredrik satt på thronen och kronprinsen ansågs
oskadlig, fick sysselsätta sig med militäriska öfningar och gjorde
det med beröm. Nu deremot, redan tillräckligt misstänkt att vilja

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/7/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free