Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvar sitt föremål — en hel vetenskapsakademi af endast
fruntimmer. En satt med en låda snäckor och sökte att’ upprepa hvad
drottningen sagt om några bland dem: den sköna nautilus, som
spänner sina segel och plöjer verldshafvet, och likväl är så fin och
genomskinlig, som om hon ej skulle tåla en fläkt, eller den
präktiga murex tenuispina med sina syllika taggar, eller conus
ami-talis med sin brokiga färgskiftning. En annan hade fått en låda
fjärilar från tropikländerna, hvilkas färger och former voro så olika,
så bjerta och äfventyrliga, och öfver hvar och en hade man en
liten saga, ty ett bref följde alltid med, som beskref det
märkvärdigaste af hvarje föremål — eller också betraktade man
Mig-nons herrliga blomsterstycken, mest tropiska växter, kopierade i
orangerierna, men med en kolorit, som ej var nordens, utan den
glödande söderns.
Så förgingo dagarne och aftnarne den första våren, Katarina
von Liitzow vistades vid hofvet.
Ständiga nöjen, ständig omvexling; men ändå när det
började grönska ute, kände den unga flickan en saknad, som hofvets
hela prakt ej kunde läska. Hon kände saknad efter ängarna,
bäcken derhemma, som sorlade i dalen utanför hennes fars hus,
fog-larnes qvitter — allt’ detta fanns ej vid hofvet. Der funnos stora
raka alléer, häckar i parken, klippta träd, tempel, grottor,
kaskader; men Öfverallt hade menniskan förfuskat naturen och foglarne
liksom blygdes att sjunga i de karikerade träden; de flydde utåt
trakten för att slå sig ner i toppen på en riktig björk eller lönn,
som fått följa sin egen vilja. Katarina ville så också, men det
var omöjligt att på de högklackade saffiansskorna komma så långt
och kunna i den styfva utklädnaden sätta sig i gräset eller med
den höga frisyren våga sig in bland buskarne.
Den högre trädgårdskonsten, med Le Nostre i spetsen, var
till endast för fontangernas och de röda skoklackarnes tidehvarf;
det var nödvändigt att Öfverallt ha raka linier och ett tätt, högt,
på ställningar hvilande löfhvalf, om man lyckligen skulle komma
fram med alla sina grannlåter på hufvudet och garneringarne
oskadade. Redan denna drägt besvärade fröken von Liitzow, raen
hon bar den för sin drottnings skull; det var konungskhet som
tvingade naturbarnet att stylta fram på höga klackar, dölja sin
C. Å. Wetterberghs Samlade Skrifter. VII. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
