Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smidiga växt inom ett harnesk af fiskben och tvinga det mjuka
hårét i höjden. Det var således en glädjepost när längre fram
på sommaren man på hofvet började hviska om att de kunglige
skulle resa till Loka. Snart förkunnade drottningen detsamma,
och ingen blef så glad deröfver som fröken Katarina von Liitzow,
fastan litet hvar önskade sig från hufvudstaden och lustslotten,
som föreföllo vanliga. En sådan resa var dock ombyte, och
ombyte fröjdar menniskans hjerta.
I Juni kom ändtligen den glada dagen. De stora kungliga
resvagnarne, snart sagdt små hus på fyra hjul, så rymliga som
mången torparekoja i det fria lyckliga Sverige, stodo på-
borggården med sina frustande spann, och i deras följe en mängd
andra vagnar för hofstaten, köksvagnar och rustvagnar utan tal, så
att mången bonde, då han fick se det långa tåget, kom att tänka
på gamla testamentsens konungar med deras «vagnar och
resenärer». Löpare i sina gammaldags kostymer med högmössor med
svajande strutsplymer och med sina förgyllda stafvar, lutade mot
marken, stodo framför den kungliga vagnen, färdige att vid första
pisksmällen sätta sig i rörelse.
Tvenne unga flickor kommo ner, klädda för resan. Denna
drägt var ej den vanliga styfva hofdrägten, utan en ledig, fastän
med många band och garneringar prydd klädning och en lätt
reskappa. Dessa begge flickor voro motsatser till hvarandra; den
ena frisk och med ett uttryck af glädje och barnafröjd i sina blå
ögon, den andra åter blek, gulaktig i hyn, med ett par oroliga
spräckliga ögon, som slugt tittade fram under den låga pannan.
«Ack, hvad det är roligt, Marianne», sade den sköna flickan,
«att få resa ut i det fria och få se björkar och ekar, som ej likna
våra pudrade riksråder med sina peruker. Ser du, jag, som är
fattig, är van att se träden sådana de äro; du åter har på
Sigurds-näs vant dig vid annat.»
«Men du har ändå rätt, söta Katarina, du har ändå rätt, nu
som alltid; det okonstlade . . .»
«Ja, okonsladt, ja», suckade fröken Liitzow. «Men hvar är
vagnen?» (Till en hoflakej som följde dem:) »Gode Malm, hör
efter hvilken vagn vi skola ha.»
»Denna, nådig fröken», blef svaret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>