Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kastellholmen, och loparne satte sig i rörelse; den kungliga
vagnen banade sig väg genom mängden, och under allmänt jubel
rullade den dundrande utför gatorna.
«Se så, i Guds namn, nu kan man börja andas», sade fröken
von Liitzow, då staden låg bakom det kungliga tfiget.
Resan gick raskt. Vid hvarje hästombyte hade folket
upprest äreportar, ofta af ett ganska misstänkt utseende, med ett
hängande A.F. oeh L!U. midtuti, men lika välmenadt och kanske
mera än de fleste dyrbarare triumfbågar, som det underdåniga
nitet upprest. Resan påskyndades, emedan drottningen ville
uppnå konungen, som rest några timmar förut och således hade
forsprång.
Mot middagen uppnådde hon konungen, och ,nu gick farden
en afväg opp till brukspatron Sallenberg på Upplinge, som
inbjudit de kunglige till sig.
Det var först mot aftonen order gafs till uppbrott och
landshöfdingen i länet, en mäktig man och en af de rådande slägterna,
hade rest en timma före; skymningen hade redan inbrutit och
enligt alrnanachan skulle ej månen gå upp före midnatt. Det
började redan mörkna när det höga paret hunnit till landsvägen;
hästombyte efter hästombyte passerades i mörkret; ty ingen var
förberedd på att det «höga herrskapet» skulle komma nära fem
timmar efter den bestämda tiden.
Så fortsattes resan, och Katarina hade, inkrupen i vagnshörnet,
fallit i en lätt slummer, då ett plötsligt halt väckte henne.
«Ar der något? Hvad är det?» ropade de begge flickorna
ut genom vagnsfönstret. «Har någon olycka händt?» frågade
Katarina förskräckt, då hon hörde någon som jemrade sig. Hon
hoppade ur och skyndade till den kungliga vagnen; denna och
den i hvilken flickorna åkte voro de enda som voro nära, alla
de öfrige hade gått förut.
Nu fick hon se hvad det var. Det var nämligen en
medelålders man, som låg på vägkanten och jemrade sig. Han hade i
backen ej skyndat nog fort undan för länsherrns vagn, som i
mörkret kom rullande i skarp fart utföre. Yagnsstången hade
råkat mannen i ryggen, kullkastat honom, och vagnen hade gått
öfver honom, dock utan att vidare skada honom. Emedlertid var
den skada han bekommit af stöten så allvarlig, att han ej var i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
