- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Hat och kärlek : Episoder ur en slägthistoria /
105

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En r&ttssökande.

1 tamburen i baron Sigfrid von Dernaths v&ning i Stockholm
sutto tvenne lakejer, klädda i sitt brokiga livré med Dernaths
vapen, de korslagda hornen väfda på alla de band, som rikligen
voro använda på kragen, uppslagen och ficklocken. Samma vapen
med hiela sitt löfverk glänste i de forsilfrade knapparne. Denna
utstyrsel, ljusblå och gul, gaf dem utseende af ett par brokiga
fjärilar. Den ene var en äldre tjock karl, med ett par ögon, som
vanligen stodo blott halföppna, och med en mun, som sjönk in
under de frodiga kinderna, samt en temligen reputerlig hakpåse,
som hvilade på den smala hvita bindel, som under namn af
halsduk ändade sig med en stor sirlig ros, hvilken åter. till hälften
doldes af ett styft bröstkråa. Den andre var yngre, men äfven
med ett drag af sömnig förnämhet i ögonen och klädd i samma
livré, men med tätt opp till halsen tillknäppt väst, prydd med
snören af vapnets färger.

Det ’lilla rummet låg i vinkeln mellan stora väntningsrummet
och baronens egna, och skulle passeras af alla ankommande, som
då af betjeningen först visades in i väntningsrummet, för att i
sin ordning inkallas till företräde hos baronen.

«Den der borgmästaren är länge inne», sade den yngre,
gäspande, «pendylen visar på elfva; en timma, det är f-n så länge;
huru skola de andre hinnas med?»

«Hvad bekymrar det oss», yttrade den välmående mannen med
kråset, «när baron kan hålla ut, så kunna vi också.»

«Ja, det kan Björkman säga, som alltid äter opp baronens
frukost, — hvad som blir öfver; men jag, som inte fått en smula
sedan i går aftons, jag . . .»

«Hm, jaså, mamsell Stenström är så hård af sig, eljest så
plär du få dig litet extra af mamsellen. Jo, jo, min gosse, vi
veta en ung mans väg till ena pigo, ha ha ha.»

«Björkman pratar, inte bryr jag mig om henne, hvad skulle
jag med en gammal husmamsell? Och dessutom, nådig baronessan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/7/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free