Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ser min själ så noga på fingrarne och menar tro på att det är
oskäligt dyrt i Stockholm, så att . . .»
«Så att du ingenting kan få, ha ha, stackajs gosse, stackars
gösse! Annat är det ute på Sigurdsnäs, der han går på jagt och
sedan får haren stekt åt sig och fyra mark af herrskapet, det
duger. Men se efter, der är någon som krafsar på dörren, jag
ger mig f-n på att de vilja prata ihjel nådig baron i dag.»
Den yngre lakejen gick för att öppna, då en liten mager och
blek person inträdde och bockade sig löjligt och förläget för
betjenten. Den lille mannen var iklädd en alldeles barsliten
kläd-ning af något som fordom varit mellanblått kläde, svart
sammetsväst som släppte, tvärtemot dåvarande bruk, blott ett litet stycke
nedom maggropen, och vidare ett par svarta sammetsbyxor och
de smala benen inträdda i bomullsstrumpor. Denna drägt
fullbordades af en trekantig stålvärja, som grafrost angripit och som
hängde vid sidan, ej som ett vapen, utan liksom något gjordt för
att skrämnja foglarne från den underliga figuren.
Betjenten höll just på att fråga honom hvad han ville, då
den lille mannen sade: «Kan man få tala med nådig baronen?»
«Vill han tala med nådig baron?»
»Ja, ja, det vill jag», yttrade den lille mannen och famlade
efter en näsduk för att torka sig i pannan, der svett och puder
droppade från rynka till rynka.
»Nådig baron har visst ingen tid», blef svaret, i det betjenten
återvände till sin plats och vårdslöst kastade sig tillbaka i en ländstol.
«Det var en rolig pickelhäring den der», yttrade Björkman
och betraktade honom med sina halfslutna ögon.
»Inte kan man låta den der gå in bland de öfrige», sade
den andre; «si sådan värja, jag ger mig f*n på att han lånt den
i ett klädstånd och att käringen sjelf hängt den på honom.»
»Det var en rolig patron, se på, han svettas som om han
fått in af Hjernes testamente; nej, se han darrar och knäpper
ihop fingrarne och tittar i taket. Ä’ke det vackra englar
der-oppe, far lilla? Ha ha ha, det var en rolig en. Jag skall tala
till honom.»
Den lille mannen stod längst ner vid dörren oeh tycktes här
vilja vänta på företräde, under det att betjenterna från andra
ändan af rummet betraktade och bedömde honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
