Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Åh ja, dermed blir det nog råd. Vet kamrern, jag tycker
mycket om aliqvitteterna. Jag bar sjelf en hel samling
aliqvit-teter; hm, da har sett min samling.»
Kamrer Löfling tycktes dock ej nu ha sinne för antiqviteter,
ntan stirrade ofrånvänd på dörren till baronens rum, under det att
han ofta torkade sig i pannan, der ångestsvetten droppade ner.
«Aliqvitteterna sa* jag — ha ha ha. Har kamreren hittat
någon sten eller såg nyligen? Kamreren är inte vid friskt mod i
dag; — hvad vill kamreren baron? Han har inga aliqvitteter
utom en gammal husmamsell, men hon tillhör en annans. samling
— ha ha ha. Trojlin här är också fallen för aliqvitteter.»
- «Hela min välfärd, mitt lif beror på att jag får tala vid baron.»
«Se så, är det så hett? Kamrern lägger sig väl icke i blöt
med riksens ständer och rådet heller — då skalls han se f-n är
lös; det går som en raptus att komma i rosenkammaren, bara
man qvittrar ett ord om rådet.»
«Nej, nej, det är värre. Jag är i värre vånda, än om jag
vore i rosenkammaren.»
«Åh, det står att försöka, ha ha ha — eller under rådstugan.
Den der engelske doktorn mådde min. själ inte väl, innan de
klämde ur honom sanningen.»
«Låt mig tala med baron, för Jesu Kristi skull, låt mig tala
med honom», bad kamrern och sammankramadé den lilla trekantiga
hatten mellan händerna, «bäste herre, laga så att jag får tala vid
honom.»
Björkman tyckte nu att det var tid att uppträda som
beskyddare, ty det var tydligt att den lille antiqvarien hade något
mycket vigtigt, och att det var synd om honom.
«Nå-nåh! Inte så häftigt, min bäste kamrer, jag skall göra
hvad jag kan, sedan borgmästaren gått; men det är en mäktig
karl, och det lönar ej mödan att störa honom.»
«Det är f-n till borgmästare de ha i Askersund», inföll Trojlin.
,«Ja, det är karl. Han har fritt tillträde till baron och går
ut och in hos riksråderna som barn i huset; och baron är riktigt
artig emot honom och följer honom alltid till dörren.»
«Ja, Gud vet om han inte till slut blir riksråd sjelf, så
underligt hafva vi sett förr», anmärkte Trojlin och tittade ut åt
Stortorget, i hvars ena hörn huset var beläget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
