Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Jag får således tala vrd nådig baron?» frågade kamreren.
«Ah ja, vi skola se till», yttrade Björkman med en förnäm
beskyddaremine; »men om det sker, så skall kamreren veta att
det är för min skull.»
«Tack, tackl hm.» Kamrern steg opp och böljade gå fram
och åter öfver golfvet och mumla för sig sjelf, gestikulera med
armarne och, som det tycktes, läsa öfver hvad han skulle säga.
«Se på, han läser öfver, du kan tro hjertat sitter i halsen på
honom», hviskade Björkman till sia kamrat. «Herre Gud! Det
är ändå synd om ett sådant beskedligt kräk, som ej har vana att
umgås med förnämt folk.»
Trojlin smålog försmädligt. «Han lär ha en vacker dotter
deroppe i dufslaget», sade han sakta; «f n vet hur en sådan liten
apa kan vara hennes far. Man talar om unga baron . . . pass
på du (hviskande), der är kanske ugglor i mossen.»
«Åh f-n, det skulle inte vara så galet. Yet du, unga baron
är oss en styf herre; aldrig ett vänligt ord, — då är gamle baron
bättre, fasfön han är som skuren i trä.»
«Akta dig för rosenkammaren», varnade småskrattande Trojlin.
«Ah, bah, så farligt är det inte heller, bara man inte talar
om regeringen och rör vid friheten; ty bara herrarne få regera,
visst f-n är folket fritt alltid, om det så svälter ihjel .och kornet
kostar trettiosex daler tunnan.»
«Nu är du ju inne på rådet, Björkman», påminde Trojlin.
.Åh nej; jag ger hin friheten, men si, min gamla mor kostar
mig halfva min lön — mor min och syster min, det hänger på,
må du tro.»
Nu öppnades dörren och den omtalte borgmästaren kom ut
med en djup bugning för en lång, med en starkt pudrad
alonge-peruk försedd man, som stolt, men med en förbindlig dragning
på munnen sade:
»Farväl, min käre borgmästare, mera en annan gång», och
tillslöt dörren. Betjenterna skyndade opp, den ene för att hjelp*
borgmästaren, den andre för att lyda en ringning, som kallade
honom in till baronen.
«Tack, käre Trojlin!» sade borgmästaren vänligt.
Detta vänliga tycktes dock vara någonting främmande för
det skarpt markerade ansigtet, hvars gulbleka pergamentlika hud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
