Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föll i styfva veck då det smålog. Den mörka hyn tog sig
besynnerligt nt mot den hvitpudrade peruken, som i en djup snibb
lopp ned i pannan och ändrade ansigtets oval till ungefär ett
hjerter-ess, i hvilket två små men skarpa ljusgrå ögon slugt, men
likväl med ett uttryck af orubblig bestämdhet blickade fram.
Björkman återvände från baronen och gick genast bort till
kamrern och sade: «jag har anmält kamreren och lade ut ett godt
ord. Gå nu in; men tag mod till sig och var inte rädd — det
är inte farligt.»
Detta råd bifogades med något litet pusslande med kamrerens
värja, som kommit mellan benen på den darrande mannen, hvilken
nu drog en djup suck, rätade ut sig och liksom på en gång
fattade mod, eller tänkte: det må gå väl eller illa. Björkman slog
opp dörren och sade högt: «kamreren Löfling.»,
Baron Sigfrid von Dernath satt i en beqväm ländstol, klädd
med sammet, med fotterna på en dyrbar pall, som stod på en
tjock, veluterad matta. Det*var en lång mager figur, lemningarne
efter en fordom kraftfull man, klädd i sin tids styfva prakt och
med en ovanligt hög tupé på peruken, som gjorde honom längre
än vanligt. Han uppträdde alltid sådan då han kom till
hufvudstaden och sysselsatte sig med politiken, ty han var en af
systemets grundpelare och stöd i landsorten, en man, hvars minsta
vink gerna åtlyddes af de högst uppsatte, emedan hans rikedomar,
hans vidlyftiga slägtrelationer och hans kraft alltid gåfvo honom
en makt, som ingen vågade motsätta sig. På Sigurdsnäs åter var
han snart sagdt endast land t,man, talade vänligt med en hvar,
deltog i alla sina underhafvandes angelägenheter och var, hvad
man nu skulle kalla det, en bondpatron, och just derföre af desto
större inflytande, emedan det berodde på honom hvilka som ifrån
en stor del af landet kommo in i bondeståndet. Han var desto
mäktigare, som han aldrig eftersträfvat äreställen, utan åtnöjt sig
att vara en sträng aristokrat, som till stor del stödde sin makt
p& folkets sympatier och således hade den dubbla makten, som
ett starkt parti och folkväldet gemensamt kunde gifva.
Baronen kastade en hastig blick på den bugande mannen,
men teg, liksom han väntade att blifva tilltalad.
Kamrern torkade sin panna åter med näsduken och bugade
sig djupare, så att den lilla stumpigä värjan stack opp i luften
med sin anlupna doppsko.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
