- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Hat och kärlek : Episoder ur en slägthistoria /
111

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Nådig baron», sade slutligen kamrern med darrande, knappt
hörbar röst, «ni ser inför er, nådig baron, en, en . . .»

«Tala ut, min käre vän», sade baronen kort och ej
synnerligt vänligt. 1

«Jag kommer för att i djupaste ödmjukhet hos herr — nådig
herr baronen anhålla om upprättelse . . .»

«Hvad? Hvad vill det säga?» frågade baronen och steg opp;
^upprättelse ?»

«Ja, nådig baron, jag är, jag är en olycklig far, en olycklig
far och — ja, nådig baron, jag hade en dotter, en enda, en enda,
mitt enda barn, god, oskuldsfull, sin fars enda glädje här på
jorden — ja, vid Gud, så var det.»

Baronens uppsyn mulnade. «Nå, vidare, min vän; hvad
kan jag göra vid den saken? Vidare!»

«Det var fredligt och stilla i mitt hus, der var lugnt och
kärleksfullt, ack, jag var så lycklig, ända till dess en ung man
inträngde sig der, trängde, ja, herr baron, bedrog mig med sin lust
för antiqviteter — forlofvade sig med min dotter — Hedvig heter
hon, Hedvig Löfling, min äkta dotter . . .»

«Nå vidare?»

«Jo, denne unge man har förfört min dotter; han har förfört
och öfvergifvit henne.»

«Kan jag göra något dervid?» frågade baronen med allvar
och ett uttryck af djupt missnöje utbredt öfver det stolta ansigtet.

«Ja, ja, ni skall ålägga honom att upprätta hennes ära, ja,
hennes ära, det skall ni, nådig baron.»

«Hvem är han då? Det måtte väl ej vara? . . .»

«Jo, just han. Han kallade sig Adelsson, hm.»

«Hvem då? Tala ut, menniska!»

«Hvem?»

«Ja, hvem?»

«Er son — er son.»

«Min son?» sade baronen först liksom öfverraskad, men
tilläde lugnare: «jaså, min son. Nå det är honom likt.»

«Ni kan rädda mitt barn, ni kan ...»

«Min käre kamrer», afbröt honom baronen, «det tillhör icke

er att bestämma hvad jag kan eller icke kan. Nog af, jag vill

ej ha med den saken att skaffa.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/7/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free