Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Min nådige pappa P!»
«Ludvig! Ludvig! du förkrossar din fars hjerta», återtog
baronen med en röst, som darrade mellan stränghet och rörelse.
«Du förnedrar ditt namn, du nedsudlar din vapensköld, du för
nekar din ära.»
«Jag vet ej hvad . . .»
«HvadP Vet du då ej att du förfört en simpel flicka, men
ändå förfört henne, spridt jemmer och elände i en boning, der
fordom bodde oskuld, frid och ro, och gjort ditt och mitt namn
till en visa för hela landet. Du borde blygas, vanbördige son,
vanslägting! . . . blygas, så att blodet sprang ut på din bleka
panna. Det är grymt att vara far åt en sådan son.»
«Förlåt, förlåt!» bad sonen.
«Förlåta? Det kan jag icke. Hvad du brutit kan endast
Gud i, himlen förlåta; men honom känner du inte, och han —
han kännes ej heller Vid dig, då du förnedrar dig.»
«Det är dock blott en ganska vanlig ungdomsförseelse», inföll
öfversten ursäktande.
«Och det säger ni, öfverste! Hvilkén ordning håller ni inom
ert regemente? Akta er for att ursäkta det som ej kan ursäktas
hos en sann adelsman. Att förföra en flicka, hvars heder man
vet sig ej kunna eller få upprätta, det är ett uppsåtligt mord;
och sedan, öfverste, sedan sätta sin far i den grymma
nödvändigheten att krossa en annan, som också är far! Ja, jag kände
djupt in i själen hvad han led, den stackars förtviflade mannen,
och för första gången måste jag göra en orättvisa, behandla en
menniska hårdt och obarmhertigt, för att rädda, det som jag aldrig
förr behöft tänka på, for att rädda skenet — skenet af ära inför
min egen betjening.»
^Förlåt, förlåt!» stammade sonen.
«Du får en månads arrest af din öfverste, utan sällskap»,
yttrade baronen kallt; «det är ju så?»
«Ja, herr baron.»
«Jag skall emellertid», återtog baronen, «söka att
tillfredsställa familjen, och sedan, Ludvig, skall jag försöka att binda dig
fast vid ett föremål. Farväl med dig!»
«Får jag ej kyssa pappas hand?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
