Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(»Hvarför gjorde han det?^
«Ja, säg det? Jo, ser du, karlen är galen.»
«Ah, det var han redan förut.»
«Ja ja, visst så; men ser du, en menniska kan vara galen på
ett vis och kallas klok, men vara klok på ett vis, så att han
kallas galen.»
«Ha ha ha, du är rolig du.»
ffEegriper du inte: visst var gubben galnare när han samlade
skräpet än nu, då han kastar bort det; det är det klokaste han
kan göra. Emellertid ansåg folk honom klok så länge han var
galen, men sätter hopom nog in som galen, sedän han nu gjort
något klokt.»
«Det måtte varit roligt att åskåda?»
«Åh ja, om jag inte varit så förb—nadt andtruten. Jo, när
jag kom, höll gubben på och ’sålade’ det ena efter det andra ut
ooh skrek: jag tror på intet — hvarken på forntid eller framtid,
ut, ut!’ Han såg förskräcklig \it der han stod, så liten han var,
det var som f-n flugit i karlen, ögonen skeno som på en arg katt,
håret stod på ända, de magra fingrarne krökte sig som örnklor
och fradgan stod om munnen. Han såg faslig ut med det bleka
ansigtet och de blå läpparne. Jag stod länge inne innan han såg
mig; men då rusade han emot mig, liksom han velat sluka mig..
’Hvad vill du, usle herretjenare’, ropade han, ’hvad vill du? Vill
du mörda mitt barn, eller mig? Nå, gör så, här är jag, börja
med mig!’»
«Det var att tala reson», anmärkte Trojlin.
»Förbanna mig jag visste i hvilken ända jag skulle börja.
’Hm’, sade jag, ’herr • kamrern har glömt pengar uppe hos nådig
baron Dernath.’ Då blef han rasande och Hög på mig, ropande:
’Dernath, jaså, Dernath!’ Men si, jag orkade med stackaren och
satte honom i en stol och höll honom och började tala förnuft
för honom. 1 början sprattlade han, men slutligen blef han spak
och hörde på hvad jag sade; men hvar gång jag pekade fram
med penningarne, sköt han bort handen och vände sig från mig.
Der var intet att göra, och så skulle jag gå. Derute i förstugan
stannade jag och hörde en klagande röst inne i ett rum. Jag
öppnade sakta; der var skärm för fönstret* men en gammal käring
kom emot mig. Jag ville säga mitt ärende, men hon sköt mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
