Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Såg han ledsen ut?»
«Kan inte säga, och dessutom kan du se på en stenbild, om
han är ledsen eller glad? Hvad baron tänker på, det ser ingen
utanpå — endast Gud i bimlen kan se igenom baronen, och
der-för går han också som en Guds dom genom denna verlden.»
Om aftonen åkte baronen bort, lät vagnen stanna vid ett
hus nära slussen och gick in, med befallning att den om två
timmar skulle återkomma.
Vagnen rullade sin vä^g, men knappt hade den hunnit förbi
gathörnet, förr än baronen åter syntes och tog vägen opp åt södra
bergen.
Han var enkelt klädd, utan alla yttre igenkänningstecken af
sin rang, och skyndade, så mycket åren och den branta vägen
tilläto, opp för berget och till dufslaget.
Solen höll på att gå ner och kastade* sina rödgula strimmor
på de små rutorna, så att det såg ut som det brunnit innanför.
Baronen inträdde i förstugan och gick genast till den dörr,
der han visste att gumman skulle möta honom.
Detta hände. Gumman kom ganska riktigt och neg djupt,
när hon såg den resliga figuren med det stolta allvarliga ansigtet.
Han lade fingret på munnen och vände sig för att gå ut. Den
gamla förstod honom,’ och så förde hon sin besynnerliga gäst långt
boYt i en vrå af trädgården, der en bit af en runsten tjenade till
säte och till bevis att antiqvarien ej kommit ihåg denna vid den
allmänna förstörelsen.
«Ni har svårt att höra», sade baronen med sin klara och
starka basstämma, «derföre ville jag tala med er så här, att ingen
hor oss.»
«Ja, jag förstår», yttrade gamla Karin, som ganska lätt hörde
denna röst.
«Hur är det med kamrern? Jag är en af hans gamla vänner
och vill hjelpa honom.»
«Herre Gud, så har ändå denxfattige vänner!» inföll gumman.
«Ja, det är så, kamrern är det slut med; hans förstånds ljus är
borta.»
«B.asar han ?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
