Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
veta deraf. Du, gamla tjenarinna, skall hvarje månad på posten
bemta ett bref, stäldt till dig. Hvad heter du?»
"Jungfru Karin Olsson; jag kallar mig så sedan jag kom hit,
eljest så hette jag Karin Olsdotter då jag var ung.»
»Karin Olsson således och numret på huset — jag vet hvad
jag behöfver. Du skrifver om huru det går. Kan du skrifva?»
«Ja, en smula, det har Hedvig lärt mig.»
«Du skrifver till Gerhard, N:o 42, qvarteret Berget. Han
bor ej der, du får aldrig reda på honom, men det gör dig
detsamma; du förvaltar blott penningarne, hjelper den gamle kamrern
och hans dotter och — barnet, när det en gång födes.»
«Ah ja, det dör troligen med modern», suckade Karin.
«Men om det icke dör, så hjelp det; skaffa det vård oph,
om det sjuknar, läkare — hör du det! Jag lemnar penningar till
allt. Kom ihåg Gerhard!»
«Gerhard.»
«Du skrifver till honom, om du behöfver mera än de trettio
daler silfverraynt du får i månaden — om kamrern som vansinnig
behöfver bevakning, eller om han som frisk åter börjar med sina
samlingar, eller något annat som kan förströ honom. Då skola
aldrig penningar tryta, hans lilla lön skall räcka till allt — han
märker, det ej — du blott sköter det hela.»
<Jqg förstår; men i Guds namn, htfrre, hvem är ni?»
«En af kamrerns gamla vänner. Namnet gör ingenting till
saken.»
«Ah jo», yttrade gumman och sprang opp. »Förlåt mig,
nådig baron, det är ni, unga baronens far — förlåt mig, som så
suttit bredvid er och varit oartig.»
«Tyst, gumma, du misstar dig»,’sade baronen kallt; «jag
hvarken är eller blir baron.»
Gumman satte sig åter, ty den okändes lugna, befallande
blick tvingade henne att tro hans ord.
«Ja, lika godt då», yttrade hon, «ni är en Guds utskickade.»
<*Kom ihåg hvad jag sagt: Gerhard, N:o 42, qvarteret Berget.»
«Gerhard, nummer 42, qvarteret Berget», upprepade gumman
för bättre minne skull.
«Farväl!» yttrade baronen och reste sig för att gå; men Karin
fattade hans hand och kysste den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
