- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Hat och kärlek : Episoder ur en slägthistoria /
143

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Låt oss höra begge två.»

«Men säkert är att miro atjar maschara kivrader ori terno...»

^«Tala på Svenska, pojkarne kan inte språket än.»

«Att vi äro ilygtingar, fördrifna från vårt land», öfversatte
qvinnan. «Hvar detta land finnes, vet icke jag; det är just deruti
berättelserna skilja sig.»

«En i sänder, mor Ossmanl»

((Långt i öster», började qvinnan, liksom inspirerad då hon
upprepade berättelsen i ett slags rythm, sådan som hon i sin
barndom lärt den och så som hvarje äkta tradition förblifver på ett
folks läppar, hälften dikt, hälften sanning, alltid klädd i ett
fantastiskt språk — «der långt i öster», upprepade hon och pekade
med fingret åt östra hörnet af det mörka hvalfvet, «ligger ett
land, der bäckarne sorla och foglarne sjunga och fjärilame dansa
i den varma luften; men allt är guld och ädelstenar; och sjelfva
de små foglarne äro af safir och smaragd, och de minsta kryp
som flyga, glänsa som silfverstjernor i gräset.

«Det var ett rikt land, och en mäktig Kralo *) rådde
deröfver, och hans folk, rikt och lyckligt, vallade sina hjordar på de
vida slätterna och bodde i hyddor vid palmernas fot. Det var ett
underligt land, ty Öfverallt kunde man tända eld, Öfverallt sprang
der en låga fram då man ville dyrka Gud, som satt menniskorna
i det underliga. herrliga landet, och alla lefde i frid med
hvarandra och älskade hvarandra som bröder. I det landet fanns ett
djur med ett rödt horn midt i pannan, och flygande drakar som
bevakade guldet i bergen, och ett träd som stod uti Dödens dal.

»Dödens dal ligger mellan bergen, ett ödsligt, gråsvart djup,
dit ingen lefvande träder, utan att dö. Midt i dalen står ett
himmelshögt träd med blad, som se ut som dragna dolkar, svarta
ofvanpå och hvita inunder, och med en frukt, som liknar
dödskallar, som sitta nickande på hvarje qrist, och hvarje sådan frukt
som mognar faller af, och då han når marken, krossas skalet och
ett gulbrunt doft sprider sig som ett lätt moln öfver dalen, och
vinden för detta doft utöfver länder och haf, sakta strykande
utmed jordbrynet; och då utbryter der pest och digerdöd bland
menniskor och djur. Men folket? mäktige Kralo fruktade Gud

*) Konung.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/7/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free