Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utom den brustna rutan ^ i yttre rummet, som gerna blåsten och
regnet kunde få skuld för.
«Ha ha ha; jag* tycker att gubben skall bli en smula flat i
morgon, då han får se huru vi förlossat de fångar arme; ha ha ha!»
«Men han’ misstänker oss.»
«Nå, hvad sen?»
»Ah just ingenting; men om han anmäler oss, så kunna vi
komma i rådstugukällaren.»
«Och bekänna på honom? Jo, det skall du se, ha ha ha.
Nej, just från sådane skall man stjäla; de våga ej mucka. Det
är dessutom hederligt att vi länsade honom, som så ofta länsat oss.»
crJa, deri har Pjallo rätt.»
«Pjallo, hut! Jag heter Melkerson, ty jag är en christen
menniska, när det så skall vara och ute på gatan, förstår du.»
»Farväl, pojkar!» sade en som skiljde sig från de öfrige för
att gå hem till sitt usla kyffe.
«God natt med dig, Gud signe dig, min gossel God natt!
God natt!»
Hela sällskapet skiljdes åt, utom två, som buro de tunga
penningsäckarne till det gamla huset, der mor Ossman bodde.
Om vi kasta en blick in till tjufgömmaren, återfinna vi honom
sittande i sitt mm, läsande bibeln.
Det ligger äfven hos sådana menniskor ett behof af att
utgjuta sig i bön, att nalkas Gud — kanske det starkaste bevis,
huru djup denna längtan efter ett kärlekens, ett försoningens rike
brinner i vår själ. Han läste i bibeln, utan hyckleri, ty ingen
såg honom, och med rörelse, ty hans gamla ögon fuktades af
verkliga tårar. Det var ej ånger; ty den kände han icke; icke
kärlek heller; ty den visste han ej af — nej, det var en
obeskrif-lig längtan, en törst efter renhet och klarhet, en instinkt hos
honom som liknade den, som kamelen yttrar, när han midt i den
brännande öknen känner ångorna från en oas.
Sedan han läst en stund, steg han opp, undersökte dörrigeln
och sin pulpet; allt var i ordning. En halftimma derefter
slumrade den gamle den trötte arbetarens sömn, lugn och stilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
