Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hos mor Ossman var scenen icke lika, men likartad; äfven
hos henne bröt menniskokänslan fram som en klar stråle i
hälleberget. Det var nemligen Selims första bragd, det första försöket
på hans lifsbana, och modren hade under deras bortovaro suttit
darrande för sin gosse, alldeles som en mor, hvars son är sjöman,
darrar då det stormar och hon vet sitt barn kämpa på hafvet sin
första kamp mot elementerna.
När nu Selim kom helbregda öch med det vunna bytet, lyste
den mörka qvinnans ögon af på en gång stolthet och en innerlig
modersfröjd.
«Och du lyckades, Selim ?» sade hon och smekte gossens
svartlockiga hnfvnd.
«Ja, han var en hel karl», vittnade Pjallo, «det var en liten
satan att nyttja klissingarne *), fast gubben hade en konstig lås;
och lika lätt läste han igen, som en skicklig låssmed.»
«Du är en snäll gosse», yttrade Ossmanskan, «en riktigt snäll
gosse. Ack hvad far din skall bli glad, när han kommer, att du
hjelpt din mor och skaffat penningar i huset.»
«Åh, nu är jag snart snäll», sade gossen skrattande. «Pjallo
sade att jag var en hei satan, så mjuk och ferm i vändningarne,
eller hur?»
«Jo, det vore skam att säga annat, sanningen skall man
aldrig neka till.»
«Ja, jag vet knappt», yttrade Ossmanskan fryntligt, »någonsin
jag varit så glad som nu, då jag ser att Selim blir en rask och
dugtig karl, som kan ärligt försörja sig och de sina.»
Som vi se, har hvart och ett yrke sin heder; det finnes
mången så kallad hederlig karl, som ej är så noga då frågan är om
att tillförsäkra hustru och barn en sorgfri ålderdom, och ingen
brottsling, som är så usel, så totalt sjunken, att han ej söker att
hedra sig med brott, om ej med annat.
Påföljande mbrgon upptäckte den gamle procentaren sin
förlust. Han blef bestört, rasande; men förtviflad, då han allt klarare
och klarare blef öfvertygad om, att det var hans egna kunder som
bestulit honom. Endast Pjallo kunde så noga känna vägarna.
Man skulle tro att penningeförlusten var det, som mest grämde
den gamla skälmen; men långt derifrån. Den stulna summan var
*) Kl i 88 in g, nyckel, dyrk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
