Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ers majestäts nåd skall dock alltid trösta mig.»
t)rottningen fixerade henne ännu allvarligare. »Flicka, det
gör mig ondt», yttrade hon strängt, »men ettdera, antingen vill
du hyckla inför mig, eller också älskar du icke din mor. Den
som ej äIskar sin mor, kan ännu mindre älska sin drottning.
Stackars olyekliga flicka, om du ej förstår att kärleken har sin
rot i hemmet och att den, som ej älskat sin mor, sin far eller
ii na syskon, eller den koja der han föddes — den älskar hvarken
Gud, fäderneslandet eller konungen. Farväl med dig, barn! Gud
gifve dig en bättre tanke!»
«Ers majestät!» inföll Katarina försonande, ty hon hade ej
förr sett drottningen så allvarsam. »Ers majestät, Marianne menar
visst som hon säger . . .»
»Marianne, kära Kathinchen, menar att hon är hofdam, och
deri kan hon h* rätt, jag är ej missnöjd med henne. . Farväl,
Marianne, helsa din mor! Och du, Kathinchen, skall om en timma
inställa dig här. Farväl!»
De begge flickorna afträdde från sin morgonuppvaktning.
Katarina tog, så snart de hunnit ut i gången, sin vän under armen.
»Goda Marianne, var inte ledsen, drottningen är* icke ond
på dig; men, ser du, hon mådde troligen icke väl. Ibland på de
sednare tiderna har hon ofta varit sig olik ... du skall ej vara
ledsen.»
»Ledsen P Åh nej, alldeles icke. Majestätet må säga hvad
det vill — jag är ändå dotter till baron Dernath på Sigurdsnäs»,
tilläde hon med en tindrande blick ur de sluga ögonen.
«Jag tror att du är ond på drottningen», inföll Katarina,
som omöjligen kunde gissa något dylikt.
«Ond! Nej bevars, jag älskar henne innerligt», svarade
Marianne med ett kort skratt. »Men, allvarsamt, du, som står i nåd
hos majestätet, ursäktar mig väl, utverkar att jag åter får den
dyrbara nåden — du som är så naturlig och älskvärd och
oskyldig, att majestätet riktigt känner en själalisa att blott se på dig
— du gör väl det, lilla Katarina?»
»Ja, du kan vara säker att jag skall göra hvad jag kan.»
»Lycklig du, goda Katarina; lycklig du!»
»Vi råkas väl innan, du reser?» yttrade Katarina, då hon
stannade vid sin dörr i korridoren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
