Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det vore mig omöjligt att som du smeka och störta fröken Liitzow.
Det är synd om flickan, att du är hennes vän.»
«Det var ju vackert och ömt. Jag beundrar dig, min Ludvig.»
«Det vill mod till att så der insmickra sig hos den man
hatar; och om du ej ansåge dig göra henne olycklig for hela lifvet,
skulle du visst inte understödja mig hos henne. Ser du,
Marianne, jag känner dig nog — men måste ändå tacka dig att du
jagar det flämtande rådjuret i mina armar.»
«Din tacksamhet rör mig; men du misstar dig. Hvarför skulle
jag hata henne?»
«Åh jo. Men likgodt, hata henne så mycket du vill, pina
henne, låt olyckan Öfverallt sticka fram sitt törne, låt henne med
de fina fotterna gå den tistelströdda stigen, som du bäddar
färdig ... då blir hon min och du, Marianne, bar hämnats på din
undersköna kamrat.»
»Och på majestätet.»
«Åh, det är en annan sak. Jag vill ej majestäterna något
ondt; men ställningen kan bli sådan, att man måste störta dem
och göra dem olyckliga. Om ett träd skymmer utsigten, så
hugger man ner det, utan att hysa hat till trädet.»
»Det är principriktigt, käre Ludvig.»
En betjent inträdde. «H£r är bud från frökens far, att
vagnen kommer om en halftimma.]»
«Jag är färdig.»
Sedan betjenten gått, lade Marianne alla sina askar och
paketer (hvaraf några innehöllo sorgsaker) i en hög för att vara tillreds.
«Sitt qvar, Ludvig, jag måste gå in och smeka mitt lam.»
«Se så, älskade Katarina», yttrade Marianne när hon inträdde
i dennas rum, »se så, nu är jag fardig.»
öStackars Marianne, det är en sorglig resa.»
»Ack ja, du kan ej föreställa dig hvad vi älska vår mor!
Ludvig är alldeles förtviflad, han är på det högsta upprörd.»
»Håller han så mycket af sin mor? Unga ädlingar pläga ej
bekymra sig om sina föräldrar, och sin mor allraminst.»
»Då är Ludvig ett undantag. I allmänhet är han mera käaslig
än de fleste andra; och, Katarina, han blir ej lycklig förrän han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
