Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marianne von Dernath hade återkommit sorgklädd, det vill
säga hennes mor hade dött, och Katarina hade således återfått sin
trogna vän. Numera var Katarina invigd i hofvets planer, och
mången afton sutto de begge flickorna djupt inne i politiken, ty
Marianne förstod sin sak väl och utgjorde partiets lilla ombud.
«Men», sade Marianne slugt småleende och utan att betrakta sin
vän, «du har uppräknat alla hofvets vänner, vi känna dem alla, men
en tyckes du alltid yå förbi; är han ej värdig din uppmärksamhet?»
crHvem då?» frågade Katarina rodnande.
•Åh jo . . . men likgodt, du mins honom nog. Hvarför
förbigår du honom alltid?»
«Hvem ?»
«Åh bevars, så okunnig! Ja fruktar du minnes honom alltför
väl — baron Wernerhjelm.»
»Fredrik P»
«Jaså, Fredrik, bara Fredrik! Ja just Fredrik, om det låter
bättre.»
«Men, Marianne, han heter verkligen Fredrik», yttrade
Katarina och slog ner ögonen, ty nu kände hon att det varma blodet
färgade hennes kinder och panna med purpur.
«Bästa Katarina, hvarför dölja det för mig?» sade Marianne;
«du äIskar honom, det är ju ganska enkelt; den bleka
brunnsgästen är nu en Adonisfigur och hygglig sedan och artig som en
hofman hos franska kungen. Hvad svarar du?»
»Jag? Jag har ingenting att svara.»
«Jaså ... Nå nå, lilla Katarina, jag måste väl då fortsätta
examen; hor på, min goda syster, hvad gör den svarta favoriten,
vår käre reskamrat . . . hm, hvad heter hanP jo, ziguenaren . . .
såg, Katarina, hvad gör han hvarannan afton i korridoren här
utanför din dörr?»
«Ossman?»
«Ja, Ossman. Ack, den som hade ett sådant namnminne
som du. Ja, precist han, här utanför din dörr?»
«Jo, ser du, Marianne, han får . . . ja, han får hjelp af
mig, drottningens nådegåfvor.»
«Och dessa lemnar du honom i ett bref, stäldt till honom
sjelf naturligtvis; — är väl fullt af goda råd det brefvet, kan jag
tro», tilläde hon skrattande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
