Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förhör.
Några dagar hade förlupit, sedan grefve Brahe och hans
«medbrottslingar» under bilan piiktat för att de misslyckats i sitt
försök att rädda konungamakten ur det beroende, hvari den stod
af* partierna — detta försök, som, om det varit riktigt understödt
af Adolf Fredrik och ej genom hans klenmodighet och vacklande
i det afgörande ögonblicket strandat, hade bringat deltagarne opp
till tronens trappa i stället för på schavotten. Det var endast
partiernas behof af en imaginär stödjepunkt som räddade konungaparet;
men förföljelserna fortforo ännu beständigt för att utforska den
»djupt anlagda planen» mot »friheten».
Det var en afton just i mörkningen, då de kunglige med sin
fåtaliga omgifning sutto i en af de stora salarne på
Drottningholm. På väggen satt liksom symboliskt ett jagtstycke från kung
Fredriks dagar, en stor oljetafla föreställande en hjort omringad,
blödande och snart döende för hundarnes bett. Det herrliga
högdjuret låg på knä och en mager jagthund bet sig fast i dess
strupe. Midt under denna tafla sutto de kungliga och spelade
schack, tigande som om de varit förtrollade; och rundt omkring
dem här och der i rummet lutade sig deras förtrogna ner öfver
sitt arbete, alldeles som de varit dömde att arbeta för dagspenning.
Men hvarken speladé kung eller drottning, ej heller arbetade de
andre. Allt var tyst och dödande lugnt.
Katarina von Liitzows ansigte var blekt som dödens; men
ändå, oaktadt hela den fasa, som arbetade i hennes hjerta,
härledde sig från drottningen, som inledt henne i sina idéer, tycktes
hon likväl vara mera bekymrad för henne, än för sig sjelf.
Wernerhjelm, som under de andres process blifvit
komprometterad, hade tillsändt henne ett bref, hvari han tagit afsked af
henne: han skulle rymma öfver gränsen, till dess bättre tider
kommo, och bad henne vara trogen intill döden. «Ja, trogen
intill döden», sade hon vid sig sjelf; och tusende gånger hade hon
denna dag åter tänkt: «trogen intill döden».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
