Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gathörn för att väcka hennes uppmärksamhet, i händelse hon hade
något uppdrag att gifva honom. Katarina anade hans afsigt,
skref några ord på en papperslapp och virade omkring en ring i
stället för annan belöning, för att lagna honom, i händelse han
åter, som hon förmodade, skulle visa sig.
Vagnen stannade vid trappan, hvilken var belägrad af löst
folk, som gladde sig åt de anklagades olycka, blott derföre att
de voro förnäma personer som skulle lida. Hvarje gång någon
af de anklagade kom eller for, hurrade mängden eller utöste
förbannelser, för att i sin lilla mån plåga sina arffiender. När
således fröken von Liitzows vagn kom, skallade genom hela
mängden ett vildt hurrarop.
«Det är en af drottningens tjenstehjon», hördes det. «Hvad
tycker hon om den skjutsen, liten Karin P Och liten Karin tjente
i milde kungens gård — och liten Karin — ha ha ha! Få se
om hon kommer i spiktunnan.»
«Hut, var’ inte gemena, hon är en flicka, en ung flicka.»
«Åh, håll mun sjelf!» Och så börjades åter sången: «Och
liten Karin tjente i unga kungens gård.»
Katarina von Liitzow kände sig i detta ögonblick högre,
ädlare, renare och bättre än någonsin förut. Man måste så göra,
då man ser hur dräggen handlar och det lättsinne den kastar
öfver lifvets blodiga skådespel.
Ziguenaren var, som flickan förutsett, inträngd bland den
skändande hopen och skyndade nu fram till vagnsfönstret, räckte
fram handen och sade: «En slant för Guds skull!»
- Genast såg man en lin hvit hand sticka ut genom fönstret
och lägga det sammanvikna papperet i tiggarens hand, som
genast slöt sig hårdt deromkring.
»Sådana händer har den, som ingenting duger till att göra»,
yttrade en bredaxlad plåtslagarpojke.
»Hon vill tigga sig nåd genom allmosor», sade en gumma,
«men hvarken Gud eller menniskor . . .»
»Tig, käring! Här har bon intet att göra med Gud, utan
helt simpelt med riksens ständers hemliga kommission.»
Ändtligen kunde Katarina von Liitzow stiga ur vagnen. När
den sköna figuren, lätt som en sylfid, hoppade ned på trappan,
och alla tydligen sågo det underbart oskuldsfulla men bleka an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
