Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beslutet.
Åtta dagar derefter kommo ett par riksråder ut till
Drottningholm med baron Fredrik Wernerhjelms dödsdom till konungens
underskrift. Detta var en ceremoni, som man iakttog för att visa
konungamakten sin underdånighet, fastän man visste att Adolf
Fredrik ej skulle förmås att sätta sitt namn under handlingen.
Två gånger gjordes samma försök, men förgäfves; man visste
det förut, men kunglighetens helgd fordrade att man två gånger
hånade konungen och lade hans själ på pinbänken. Adolf Fredrik
darrade af rörelse och smärta, och det kungliga paret skref en
ödmjuk inlaga till rikets ständer om försköning för dem, som vågat
sitt lif och sin lycka för konungaparets skull; konungen bad och
besvor sina ooh rikets råd; drottningen knäföll för dem och bad
med tårar om försköning. Alltid samma svar: «att man i allt
annat skulle i underdånighet efterkomma deras majestäters vilja, men
att fosterlandet och konungens eget väl fordrade dyra offer, och
att man, full af vördnad och kärlek för sin milde och ädle konung
och hans höga gemål, »landets moder», bön föll att de ej skulle ,
taga sig någon alteration, hvaraf riket skulle kunua lida obotlig
skada».
Så gäckade man mensklighetens heligaste känslor och gycklade
med ord utan betydelse. Arma Adolf Fredrik, du var det trädet,
som måste gifva stöd åt stegen för dem, som plockade frukten ur
din krona och bröt sönder dess nddar.
Det var således säkert: Wernerhjelm skulle dö; ty då man
anhållit två gånger om underskrift och fått afslag, egde man rätt
att använda den kungliga namnstämpeln till lika kraft och verkan.
Katarina von Liitzow hade alltsedan förhöret gått liksom
drömmande. Hon hörde knappt drottningens klagan, hon såg ej
konungens ångest, hon märkte ej graftystnaden omkring sig —
allt var såsom dödt, stumt, utan betydelse. Men underrättelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
