Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om Wernerhjelm8 dödsdom väckte åter de slumrande minnena, de
döfvade känslorna, ooh hon skref genast en biljett till Ludvig von
Dernath. Detta bref innehöll blott följande ord:
«Rädda Fredrik! — jag går in på allt. Dör han — jag
följer honom.
Drottningholm, fredagsmorgon.
Katarina von Liitzow.»
Detta bref uppväckte ej obetydligt bekymmer hos unga baron
von Dernath. Oaktadt sitt inflytande som partiman hade han nu
verkligen ingen utväg att rädda Fredrik Wernerhjelm; man hade
på de sednare dagarne till och med låtit honom förstå, att hans
kärlek möjligen dragit honom sjelf öfver på hofvets sida; han kände
sig misstänkt, färdig att falla på den slippriga granden. Deremot
hade han verkat endast för att en gång få ega Katarina, som
han älskade med hela den djuriska passionens eld — och nu
hotade hon att fly ifrån honom på en väg, der han troligen aldrig
skulle binna henne, äfven i ett annat lif. Han förtviflade, han
reste ut till Drottningholm och löfvade allt, äfven det omöjliga;
ty han fann att den unga flickan fattat sitt beslut oryggligt. Han
skyndade in till staden, talade med kommissionens ledamöter, med
aktor, den mäktige Rehnhorn; Öfverallt mötte honom ett misstroget
leende och ett tvärt eller i långa släpiga deduktioner insvept nej.
Således just vid foten af målet skulle han misslyckas.
Wer-nerhjelms afrättning var utsatt till måndageu; tre dagar således
för att försona eller missleda de oförsonligaste och försigtigaste
män som Sverige egde.
De der slantarne, Ossman fick, inneslöto mellan sig ett litet
papper, der Katarina med en blyertspenna teeknat: »Hjelp
Wernerhjelm på flykten innan allt är förloradt.» Den trogne
ziguenaren funderade länge på utvägar; slutligen utsändes Selim, hans
gosse, för att sammankalla det trasiga, föraktade folket, hvars
konung Ossman genom sin födsel var.
De befalldes samla sig på vanligt ställe, nämligen en stor
utrymd källare i ett gammalt hus vid Skanstull, der en allmänt
aktad tjufgömmare bodde och höll krog eller näring för alla
öfver-gifna sällar i staden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
