Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Åh nej, inte svika vi, det går nog med litet vighet och en
smula mod.»
»Hurra för Kralo, som nu tagit igen sitt regemente! På en
tid, Kralo Ossman, så ha vi fått reda oss som vi kunnat, det har
gått forbannadt smått, ingen förtjenst alltsedan vi voro hos vår
vän silfvergubben, ingen smula, utom litet krafs, som ej är värdt
att tala om och som bara gör förargelse. Sitter nu icke Puni —
Petter Puni menar jag, ej den gamle skälmen, ty han sitter i
Kalmar — sitter han nu inte inne for en kaffepanna, en svart otäcka,
som inte är värd två plåtar; och Klagström, vår Knut, sitter inne
for ett hästtäcke med hål på. Våra gamla goda Jider äro förbi,
då Kralo höll oss tillsammans och vi ströfvade kring land och
rike och togo boskap hvar vi ville och silfver der vi kommo åt,
och fingo pengar som gräs af de stackars bondkräken. Det var
eu annan tid; men då var ej Kralo blöt af sig.»
»Åh, den tiden kommer nog igen», yttrade Ossman, »blott vi
nu lyckas.»
»Visst äro vi föraktade», anmärkte Pjallo, »men si, mot
kommissionen äro vi, förbanna oss, hederligt folk; allt i jemförelse,
ha ha ha!»
Den utsatta natten kom. Tjugu ziguenare, äldre och yngre,’
alla försedda med fjedersågar, en yxa, en borr och en knif i stöf-
velskaftet, smögo försigtigt kring de gator som omgåfvo
rådstugu-häktet. Selim hade i uppdrag att såga kring portlåset och Pjallo
stod ej långt derifrån med en hund, som var inofvad att skälla
efter befallning. Alla traktens hundar skyndade att besvara sin
kamrat och under detta buller kunde Selim, utan att höras, såga
friskt på. Det var temligen mörkt om qvällen, men ändå ej
tillräckligt för ändamålet. Låset var nära lössågadt, då Selim sakta
smog bort till sin far, som stod i gathörnet, och fick olja och
pensel för att smörja gångjernen. Sedan han fått reqvisita,
klättrade han opp på Pjallos axlar och göt olja i de tröga jernen,
som ej på decennier fått en dylik hjelp och derföre jemrat sig
mera än skäligt. Några minuter derefter gick porten upp, fyra
ziguenare, bland hvilka Ossman var en, smögo sig ditin och på
en medförd stege klättrade åter den vige Selim upp till fönstret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
