Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad ni fordrar, min ädle borgmästare.»
»Ah blott en småsak; men dertill fordras er hustrus
underskrift. Vi måste således vänta tills efter bröllopet — kanske
sjelfva bröllopsqvällen, midt i kärlekens heliga förtjusning, jag
kunde få framkomma med mitt lilla papper. Som ni vet, ligger
der några ströhemman i min trakt, blott några få.»
«Tio hemman.»
»Jaså, kan väl vara. De skulle kunna bli väl odlade, om de
blott eftersåges. Vill ni afträda dem? Sigurdsnäs är ändå
tillräckligt för att lefva som en grand seigneur.»
«Jag går in på allt, blott ni räddar mig», sade Ludvig och
torkade ångestsvetten ur pannan.
«Vi gripa således den der Ossman, förhöra honom; men tills
.vidare kommer ej hela hans berättelse inför kommissionen.»
«Ja! Ack ja!»
«Lugna er, herr baron, ni skall ej bli rädd för en gammal
vän, som vördar er herr far och vill er väl, men hvars tunga pligt
det är att framför allt vårda frihetens späda planta. Om jag
an-såge er farlig, skulle jag ej ett ögonblick fallit på den idéen att
skona er; men nu kan jag det med godt samvete; ty jag är
öfvertygad att ni aldrig går in i några planer mot friheten och att ni
hindrar er fru att med sina svaga händer gripa in i statsmaskinen.»
«Nej bevara oss derifrån!» suckade Ludvig von Dernath.
/Jag utber mig er fortfarande vänskap», yttrade Rehnhorn och
steg upp, något som Ludvig också genast gjorde, endast för att
få komma ut ur vilddjurshålan.
Samma dag blef Ossman häktad. Han nedfördes genast i
pinorummet; men ingen pina kunde förmå honom att yppa ett
ord om Katarina. Det enda han bekände var att han befriat
Wernerhjelm. För denna gången återfördes han till sitt fängelse,
der han lades på den bara britsen.
Vaktmästaren Rullsten hade återfått hela sitt goda lynne, ty
han hade varit närvarande vid tortyren och hade nu den fägnaden
att vara qvick.
»Ligger du mjukt, min gubbe, hä hä hä! Sänghalmen skall
min själ ej bli någon hjelp för dig, ha ha ha; du tyckte att dr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
