Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var qvick den gången; men du narrade inte Rullsten. Känner du
Rullsten, hä ? Han rullar inte 9å lätt, som namnet låter — jo jo,
ser du.»
«Hvem är det, som röjt mig?» frågade Ossman.
«Hvem? Ah jo, det kan jag val säga. Hör på din
erke-skälm, det är ingen annan än din nådiga frökens fästman, baron
von Dernath, hä hä hä; otack är verldens lön.»
Ossman mumlade for sig sjelf några obegripliga ord.
«Jaså, du talar rotvälskan, hä hä; förstår jag icke? jo gör
Rullsten så. Du sade på din tattarlatin: hon är oskyldig — hä
hä, var det inte så? — Hon förråder mig icke. Det skall jag
säga till vederbörande, så kommer du ditner igen.»
crDet behöfs ej, ty jag lefver ej länge.»
«Nå, så lycka på resan, käre vän, lycka på resan! Farväl
med dig.»
Ziguenaren blef ensam, plågorna hade uttömt krafterna, den
skada han fick då han kullkördes hade åter brutit upp, han kände
huru blodet kokade i bröstet liksom då, och väntade döden. Herr
Rullsten besökte honom ofta, egentligen för att glädja sig åt att
ha sin fiende i sitt våld; men då han mot aftonen fann att fången
ej hade långt igen, väcktes hans medlidande. Der fanns hjerta
hos mannen, fastän det satt djupt inbäddadt i hans trinda lekamen.
«Det är ändå synd om dig, arme sate», sade han till
Ossman, som stirrande låg på det hårda lägret, «du skall få en smula
halm.»
Detta skedde.
«Hör på, vaktmästare, om min pojke, Selim heter han, står
der nere, så låt honom vara inne hos mig i natt», bad fången;
«bind mig, om ni vill, bind pojken också, sätt så många vakter
ni vill.»
«Åh fan, inte rymmer du, ha ha, så mycket ser jag nog. Åh
ja, får gå!x Men om du blir bra, din skurk, och kommer ut, så
stick inte hit och såga en gång till.»
Hela dagen hade en svarthårig pojke strukit omkring
knutarna af den gamla tegelbyggnaden och nyfiket kikat upp mot dess
förgallrade gluggar, innanför hvilka bleka skäggiga män tittade
fram. Han hade nu, ty det var sent, tagit sitt beslut att sätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
