Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flyktingen.
I
De stora salarne på Sigurdsnäs stodo dystra ocfe öde, och
fastän sommarsolen glindrade igenom de höga rutorna och sken
på de mörka tapeterna, kunde den ändå ej bortjaga den känsla af
beklämning, som de stora rummens ödslighet ingaf. Och i dessa
ödsliga rum såg man endast den gamle baron Sigfrid von
Dernath gå fram och åter, drifven af en oro, som låg både i tidens
och hans eget lynne. Det hade händt den ädle mannen, som det
händer alla, hvilka med förut fattade principer kasta sig in i ett
parti; förr eller sednare, vanligen just i segrens ögonblick, går
partiet öfver den förut som dess enda mål utstakade
rågränsen, och den, som då bibehållit sina ursprungliga åsigter och vill
stanna, antingen nedtrampas eller, i lyckligaste fallet, lemnas efter
åt glömskan.
Baron Sigfrid von Dernath hade en alltför oböjlig karakter,
en alltför stor aktning för sig sjelf att låta pruta med sin
öfver-tygelse eller medgifva annat än det han ansåg för rätt, och han
hade aldrig egt något eget personligt intresse som missledde
honom ; han var för rik att behöfva utländskt guld, för stolt att fika
hvarken efter konungagunst eller folkgunst, och för mäktig i sin
sfer för att vilja försvaga sin makt genom att utsträcka den. Det
är således klart att han nu dragit sig tillbaka; ty i
uppfostringsfrågan ansåg han inga folkombud i verlden med sina reglor och
sina befallningar kunna träda i föräldrarnes ställe — han insåg
klart att ingen konst kunde ostraffad leka med en naturlag och
att ett konungabarn lika litet som något annat lät efter behag
tillsvarfva sin karakter. Gustaf III:s revolution 1772 bevisade att
den gamle hade rätt — ständernas förnumstighet hade ej lyckats
att göra gossen till republikan. Den gamle baronen harmades
öfver juvelsaken och den skugga man kastade på landets konung
— han harmades öfver alla dessa mera fräcka, pojkaktiga och
kitsliga än vigtiga ingrepp i det kungliga prerogativet. Ändtligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>