Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gare i eu annan, som kommer, då kanske partierna tystnat och
det goda kan segra. Då finnes ej mera jag; då skulle Ludvig
kunnat verka–––––om jag lärt honom huru en hederlig man bör
verka. Men», tilläde han med detta slags skratt, som är smärtans
eget, «men j&g har försummat honom — jag har låtit hans mor
uppfostra honom, jag har utan ledning inkastat honom midt i
hvirflen och’ gått före honom med exemplet af en partiman. — Ha,
det är fasligt! Och när en gång i en annan verld jag blickar
ner till denna och ser tårar på qvinnornas kinder och hör
barnens klagan i kojorna och hur folket säger: det var en annan
tid i gubbens dagar — Gud välsigne honom der han ligger! Då
ljuda dessa ord som en förbannelse öfver mig, som så vanvårdade
min son, att han blef en niding Det är ej nog med ett offer,
med den arma antiqvariens stackars dotter — hon skall anklaga
mer mig än Ludvig, och hon har rätt, min är skulden — ännu
flere kräfvas — Lutzows flicka — antingen är hon en låg varelse
eller också måste hon bli olycklig.»
«Hvem bultar der?» ropade den gamle och steg opp,
upplyftande den tunga silfverstaken med det flammande ljuset, för att
se klart.
Betjenten steg in. »Förlåt, nådig baron . . .»
«Jag har ju befallt dig . . .»
«Åh ja, nådig baron* det sade jag honom väl, men han bad
mig gå in.»
«HvemP»
«Jo, en karl derute, han säger att han prompt skall tala vid
nådig baron, alldeles som det stode för lifvet.»
«Troligen åter en olyckspost», mumlade den gamle, men tilläde
högt: «låt honom komma.»
Några ögonblick derefter inträdde en yngling, klädd i en
drägt midt emellan sjöman och bonde; hans ansigte var mörkt och
gömdes af hatten, som han höll framför sig.
Baronen gick emot honom, betraktade honom skarpt och
ryggade några steg tillbaka. «Jaså, det är du, Lundin», yttrade han
med ett försök att småle, «jaså, det var bra att du kom,’jag har
väntat på dig. Tror du att du kan i Skåne köpa mig ett par
bra och starka vagnshästar? Du skall redan i morgon resa
dit ner.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
