- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Hat och kärlek : Episoder ur en slägthistoria /
221

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Ja, herr baron.» Och nu fortsatte han berättelsen ända till slut.

Den gamle satt länge tyst, men slutligen slog han opp de
stora, klara, lifliga ögonen, smålog mot flyktingen och sade: «Säg
ändå hvem det var, som skickade ziguenaren till er räddning, säg
det, jag vill känna den menniskan, vi kunna tala med hvarandra
om er.»

«Det var er sons nuvarande fästmö», sade ynglingen långsamt,
accentuerande hvarje stafvelse.

«Hon! Nå, Gud välsigne det goda barnet, Gud välsigne
henne! Hon skall godtgöra det jag försummat. Ni känner henne
således ?»

«rJa, herr baron.»

«Hon är en englagod flicka — är hon icke det? Ja, det är
hon, när hon midt under det blodiga hämndverket vågade att
rädda er — hon är ju en engel?»

«flerr baron — jag förstår er icke.»

«Huru, förstår ni icke att Ludvig behöfver en engel?»

Wernerhjelm förblef stum.

«Ni tiger, der är något under, tala ut!»

«Herr baron, jag skulle endast såra er.»

«Såra? Tror ni det, vet ni ej att lifsfarliga sår icke ömma

så mycket som blotta skråmor . . .. tala, jag vill det.»

Den gamles uppsyn var befallande; Wernerhjelm lydde.

När berättelsen var slut, steg gubben opp och gick bort
och hemtade en stor bok, bläddrade i bladen, slog slutligen opp
ett och pekade på dess sida. «Vet ni hvad, i vår slägt går en
gammal historia, en saga om vår slägt, upptecknad af min
stammoder. Ser ni här, det skrefs på femtonhundratalet och stilen är
något svår. Ser ni här», fortfor han och pekade på bladet, «der
står: *Dernathska namnet skall ej utgå på svärdssidan förr än en
Dernath kommer, som på en gång sviker Gud, konungen,
fäderneslandet, vänskapen och kärleken, och för att endast njuta samlar
blod och tårar öfver sitt hufvud — med honom skall slägten dö
ut, och ingen äkta Dernath skall mera födas.* Ser ni», sade
gubben allvarsamt, «det ser ut som om den gamla sagan skulle gå i
fullbordan. Ske Guds vilje!»

«Ni vet, allt, herr baron. Beskydda henne, råd, hjelp, trösta
Katarina.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/7/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free