Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* »Åh åh, är’ väl inte så farligt heller; hvad heter hon som
skall giftas?»
«Det kan han fråga efter!»
«Sa’ du det? Jaså, nej besitta mig, ner med dig.»
»Vet han, jag har sett både grefvar och baroner och salig
kungens lik — stod jag inte så nära! — vet han inte hven^ han
har för sig?»
Karlen, som troligen ej ville göra mera buller, trängde sig
under tiden till en annan plats; men madamens talorgan hade
kommit i gång och stannade ej så snart.
. «En sådan glop! — Stod jag inte så nära salig kung Fredrik,
att jag kunnat lugga honom i allongeperuken, om jag velat, och
har jag inte haft regalierna i dessa mina händer, så vill jag inte
vara en ärlig menniska. Och så vill en sådan beckstöfvel rycka
ner mig — tvi!»
«Der ser man», snöflade en gammal herre i luggsliten rock
och slokig hatt, en herre, som tycktes vara renskrifvare eller skol-
lärare eller någonting dylikt, ty fattig och barsliten var han,
«der ser man huru lyckair öfver öser somliga med sina håfvor, under
det att andra få dras med. olycka och fattigdom i hela sin lefnad.»
«Ja, det förstås», anmärkte en annan, »sådant der folk ger
vår Herre allt här på’jorden; men de få nog pinas sedan för allt
sitt högmod.»
«Högmod går för fall», mumlade man i hopen.
»Det var väl f-n, har inte presten läst ihop dem än; då skola
de visa sig vid fönsterna, då ska vi hurra, gossar; hurra bra och
säga något roligt infall, ha ha ha.»
»Dåraktiga menniskor», snöflade åter skrifvaren och flyttade
sig i rännstenen för att få stöd mot väggen. »Jag kan ej
begripa huru folket kan vara så nyfiket att hela qvällen stå i smutsen
för att se en brud.»
»Hvarför står han här då?»
»För att se på folket.»
»Håh, så är det min själ ingen som ser på honom. Tåcken
rolig näsa den pennfaktaren har, slå afen hatten ... nej se
skallen bara, ha ha ha!»
Mannen tog opp sin hatt och trängde sig litet längre bort,
mumlande något om det obildade folket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
