Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Perpetunm Mobile.
Evigt rör sig menniskoanden, utan att hvila och utan att
tröttas, en kraft som, en gång satt i verksamhet, ej kan sluta.
Liksom ljusstrålen, hvilken, utkastad från solen, aldrig kan
upphöra att framila genom det eviga rummet, men hvars tillvaro
ingen märker, utom då den träffar något föremål som bryter dess
bana, fortsätter anden sin eviga verksamhet.
Hos barnet går den obruten fram, och man märker ej då
huru hastigt de i dess själ nedlagda tankarne ila framåt till sitt
mål; först sedan de få en yttre sfer för sin verksamhet, då strålen
brytes i alla det vexlingsrika lifvets tusende facetter, blifva alla de
färger den gömde, all den eld den inneslöt, all den glans som
tillhör dess natur, märkbar och vi tro då menniskan vara på
höj-denr’ af sin utveckling; men när ålderdomen kommer, när anden
närmar sig materiens gräns, börjar han åter, liksom hos barnet,
att framgå obruten och omärkbar för alla — han försvinner, heter
det, han slocknar småningom.
Ju renare en själ bryter sig igenom lifvets krets, ju klarare
färger den ger, ju mera värme den sprider, desto herrligare tro
vi den vara; men huru få äro väl de som så framgå, och huru
många åter som blott skimra, hvilkas* stråle brytes oredigt —
liksom hnru många solens strålar få dock bryta sig i rena
pris-matiska färger mot dem, som återstudsa i de grå molnen eller
dyka utan återspegling ner i djupet.
Kamrer Löfling var en af dessa många, som blott framställde
en förvirrad bild af sig sjelf. I hjertat ett barn, en ren, klar
Guds stråle, framställde han sig för verlden i den förvirrade och
förvridna gestalten af en dåre. Han anade något bättre än det
närvarande, men han trodde sig iinna det, der intet fanns; detta
gjorde hans lycka. Så snart han vaknade ur sin dröm, blef han
olycklig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
