- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Hat och kärlek : Episoder ur en slägthistoria /
233

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gata, men en dylik fråga hade han aldrig förut gjort. De hade
verkligen flyttat från dufslaget på söder, till en liten byggnad nära’
Jerntorget, eu plats der mycket folk var beständigt i rörelse.
ffJoho, vi ha flyttat», sade ändtligen gumman och satte fram den
lilla frukosten hon medförde.

«Jaså, ja jag tror», återtog kamrern; «riktigt, jag har ju suttit
här ofta. — Nå, hur mår Hedvig?»

»Mamsell Hedvig?»

«Ja visst, hon är väl kanske inte vaken än.»

Den arma Karin var i en dödlig förskräckelse, hon visste ej
hvad hon skulle svara; det var nämligen tydligt att sinnesförvirring
gen blott antagit en annan karakter, men en menskligare, en
tröst-fullare än förut.

ffJag vill tala vid Hedvig, när hon blir vaken», sade kamrern.

Då gick der ett ljus opp för den goda jungfrun och hon
inföll: «Men mamsell Hedvig har rest bort och blir länge borta.»

«Borta, jaså, jaså; nå, då kommer hon väl hem igen, hon
måtte väl komma till Bin far.»

«Nej, det gör hon visst icke», blef gamla Karins svar.

«Hör på, Karin, hör på, det var en idé som väckte mig i
dag morse.»

«Hvad då, käre kamrer?»

«Jo, ser du, man är mycket dum, det är fasligt hvad
menni-skorna äro dumma, inskränkta, trångtänkta af sig; jag skall»,
fortsatte han efter några ögonblicks besinning, «jag skall göra ett
maschineri som aldrig skall kunna stanna; se här, Karin (visande
henne ett nedkluddradt pappersark), här ser du en maschin, som
är ett sant perpetuum mobile, ser du, der äro tyngd och häfstång,
skruf och fjederkraft förenade, jag skall göra en sådan maschin
och du skall se vi skola bli rikt folk — .ja, se du förstår icke
sådant, men jag förstår det.»

«Ack, det vore väl.»

«Ja, är det icke väl, är det icke roligt med vigtiga
uppfinningar — hela verlden får en helt annan gestalt genom en sådan
kraft ,— arbetaren kan sitta och läsa i bibeln och psalmboken och
låta mitt perpetuum mobile arbeta.»

«Åh kors!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/7/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free