- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Hat och kärlek : Episoder ur en slägthistoria /
235

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«God afton, goda jungfru Karin — åh, si lille gossen mår
bra — men jungfrun ger honom nog för mycket mat; det går
aldrig väl.»

»Åh Herre Gud, herr Gerhard skulle se sådan liten smula han
äter — knappt en af drottningens kanariefoglar kunde lefva deraf.
Men nu skall herr Gerhard tro att bär står illa till.»

»Hur då i Guds namn?»

»Åh jo, sådan olycka — kamrern har blifvit liksom klok igen.»

»Klok? Nå,-Gudi lof för detl»

»Gudi lof, säger herr Gerhard; men hur skall det gå, han
vet ingenting om att mamsell Hedvig är död och tyckes ej på*
minna sig hela olyckan.»

»Mins han mamsell Hedvig?»

»Ja bevars, han ville nödvändigt tala vid henne i dag, men
jag hittade på och sade att bon rest bort.»

»Han är väl ändå inte riktigt klok?»

»Jo visst är han klok alltid, men ändå står det väl inte så
riktigt till med förståndet. Han har nu funderat ut att göra ett
permetnolium, eller hvad det heter, en maschin som går af sig
sjelf, ser herr Gerhard, och visst är det galet »

Gerhard tycktes fundera en lång stund; den gamla vågade
ej störa honom. Ändtligen hade han fattat sitt beslut. »Hör på,
jungfru Karin, han skall sysselsättas med sitt perpetuum —
beständigt; det lyckas, som jag tror, aldrig. Han har således något
att sysselsätta sig med i hela sin lefnad, ty sådant måste allt
försökas, och försöken draga tid. Det var väl att han kom på den
tanken.»

»Nå, men hur sköla vi göra med mamsell Hedvig, som väl
någongång skall komma hem igen?»

Denna punkt ledde till många öfverläggningar, som slutades
dermed, att man uppsköt dess afgörande till dess det behöfdes.
Gerhard gick emellertid in till kamrern, som nu sysselsatte sig
att med bläck och penna rita den konstiga maschinen, ett vid*
under af hjul och häfstänger och kuriösa inrättningar. Den gamle
och Gerhard kommo öfvermåttan väl öfverens, och några dagar
derefter hade deu gode kamrern en liten nätt verkstad och var
redan lika ifirigt inne i arbetet med att förfärdiga ett perpetuum
ftobile, som någonsin förut med att samla antiqviteter. Men oaktadt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/7/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free