Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På SigurdsnsUu
Familjen på Sigurdsnäs bestod nu af gamle baron Sigfrid,
hans dotter Marianne, sonens enka och lille Göran, som ej ännu
hade något tillnamn.
Gamla Karin hade beredt sig på helt annat der ute på
landet; hon hade föreställt sig att lille Göran skulle uppfostras som
eu prins, det ville i henues tanka säga, att han skulle sitta inne
hela dagen och matas med sockerbröd och mandelbakelse.
Gamle baron, och således äfven Katarina, hade en helt
annan åsigt. Lille Göran fick hela dagen ströfva omkring i
trädgården och i parken, och den goda gumman såg knappt till
honom mera än morgon och qväll. Det stackars barnet blef, som
hon påstod, rent af förderfvadt, det magrade och blef solbrändt;
men fastän gossen ej uppfostrades som en prins, mådde han som
en prins så väl.
Görans trogna sällskap var Björkman, han som några år
förut var så «öfvermåttan road af aliqvitteterna» och uppträdde
som gubben Löflings beskyddare; nu hade han fått sig ålagdt att
följa lilla herrn, och som det var en tämligen beqväm syssla att
gå vall, uppfyllde tjocka Björkman sin funktion med tålamod, i
synnerhet som han hade god hjelp af Bello, en mäkta stor och
mäkta barnkär hund, som lät Göran roa sig och deltog i leken,
visserligen något klumpigt, men ändå så hjertaus vänligt, att
sjelfve Göran ej tog illa vid sig» om Bello någongång skrapade
honom eller slog något kännbart med den stora svansen. Men
så snart Karin fick se barnet, besigtigade hon sin älsklings händer
och ansigte och fann alltid något att anmärka, solbränna, fräknar,
repor eller blånader (ty man stöter emot ibland), och alltid
mumlade gumman: «Der ser man hur det går med barnet, de förstöra
barnet rent af och låta det otäcka hundkräket rifva ihjel pojken.»
Gamla Karins klagan var en fortfarande dissonans med
herrskapets uppfostringsidéer, och hon liknade verkligen ett gammalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
