Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blef glad ock kysste gossen; men Marianne deremot smålog bittert
och illslugt, betraktande gossen med blickar, hvilka brände som
eld, under det att hon i valda och vackra ordalag lyckönskade
sin lille brorson.
Gamle baronen blef uppmärksam; han tastade som förr sina
allvarliga ögon på Marianne, så att denna kände på sig att fadren,
oaktadt hennes ord, hade ganska riktigt genomskådat henne.
»Hyckla icke, Marianne», yttrade han allvarsamt, »hyckla icke;
jag visste förut hvad du skulle tänka om denna sak. Du tror att
jag vill begå en orättvisa; men, kära Marianne, långt derifrån.»
»Jag är nöjd hur söta far gör», inföll Marianne.
«Ar du det? Låt vara; men dermed är jag ej nöjd, jag vill
sjelf vara nöjd med hvad jag gör. Derföre, kära Marianne,
tillfaller endast fideikommisset gossen; men de ströhemman jag
till-köpt och halfva lösöreboet skall jag geuom testamente lemna åt
dig.1 Då vet jag att det skett dig ratt, barn! Om ej gossen
blifvit adopterad, skulle fideikommisset sålts och afiägse slägtingar
i Tyskland delat på rofvet, och du hade ej fått en smula mera
än förut.»
Marianne fattade sin fars hand och kysste den* Allt var godt
igen, och Göran hade glömt hela sitt baroni och fideikommisset,
emedan Bello nu som bäst visade att han kunde stå bakom stolen
och, som Göran kallade det, »passa opp», det vill säga. skrapa
den sittande på axeln eller, om ej detta syntes nog att väcka
uppmärksamhet, sticka fram hela sitt stora hufvud, för att med
en stöt af nosen påminna att han fanns.
Man kan respektera folk af oändligen många orsaker; man
kan älska och vörda en karakter, utan att vilja förtro, per son eh en
den allraminsta affär, emedan han antingen glömmer eller
förfuskar den; man kan beundra en menniskas snille, men derför ej
tilltro honom att skrifva en enkel inlaga om urarfvaförmån, och
tvärtom, man kan afsky en persons grundsatser och hjerta, och
ändå i affårsväg förtro sig till honom.
Detta sednare var förhållandet med baron Sigfrid von
Dernath och borgmästaren Eehnhorn. Baronen afskydde och fruktade
denne sin fordne partivän, han ryste för det hårda, förtorkade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
