Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta bref ankom just en eftermiddag, d& löjtnant von
Liit-zow, Katarinas far, var på besök.
Han bodde nämligen, oaktadt sin dotters alla böner, qvar i
sin lilla stuga och mottog ingenting från’ Sigurdsnäs, fastan han
ganska väl behöft det; men han var for stolt att mottaga något
och aldraminst af sin dotter. Vänskapen mellan honom och gamla
baronen hade af samma orsak aldrig kommit till stånd, oaktadt
Katarina medlade mellan den rikes stolthet och den fattiges.
Begge voro svenska adelsmän och satte värde på denna
benämning; men dessa begge adelsmän hade förut lefvat i så skilda
förhållanden och så aflägsnade från hvarandra, att de aldrig kunde
sluta sig intill hvarandra. Det var endast deras gemensamma
kärlek till Katarina och hennes milda sätt att sammanjemka de begge
gubbarnes meningar, som hindrade att icke deras försök till
vänskap slutats med ovilja. Nu gick den dock aldrig längre, än att
de begge höllo sig på vederbörligt afstånd, och begge tänkte om
hvarandra: «vore ej den karlen så gement högmodig, skulle jag så
gerna vilja ha honom till vän».
Den hederlige löjtnanten, som alltid varit road af lektyr,
besökte dock, i synnerhet sedan Sigfrid von Dernath dött, temligen
ofta Sigurdsnäs både för sin dotters skull och för bibliotekets.
Der satt också den gamle fattige aristokrat-demokraten och
läste, när Mariannes bref ankom.
«Det är ju en oförskämd figur, du är för god att ha med
sådant pack att göra», yttrade löjtnanten och lade bokeu ifrån
sig. »Öfvergif du Sigurdsnäs och flytta hem till mig, bo i torpet
och låt det der högmodiga följet regera som de vilja. Gudi lof,
vi kunna lefva utan dem.»
»Men, min far, jag får ej öfvergifva Göran.»
»Göran? Jaså hm, ja det är sant, den stackaren vilja de
roffa ifrån — hm, jag begriper inte heller hvad du hade i den
slägten att göra, och hela det der obegripliga omslåendet är mig
en gåta; men sådan är qvinnan — fastän inte alla; din salig
mor, fastän en simpel bondmenniska, förstod sig’icke på att vara
så variabel.»
Den gode löjtnanten hade nämligen aldrig fått någon riktigt
genomförd förklaring öfver Katarinas så hastigt ändrade
giftermåls-beslut; men hade hittills nöjt sig med att drottningen gillat det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
