Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En fest sjnttonhnndrasjnttiosex.
Sexton år efter dessa händelser voro salarne på Sigurdsnäs
för första gången efter det kungliga besöket åter prydda som till
en stor högtid. Det var i Augusti, och nu voro alla dessa kronor
bekransade med blommor, och guirlander hängde rika och yppiga
kring takkransen i stora salen, der en mängd gäster småningom
församlade sig, alla ortens notabiliteter och långväga främmande,
hvimlande om hvarandra i väntan på något högtidligt.
Betjeningen, med gamle Björkman i spetsen och den heder*
lige Gerhard, bjöd omkring förfriskningar; solen sken vänligt in i
det herrliga rummet, der en mängd högtidsklädda menniskor
trängde sig in i de djupa fönsternischerna tor att beskåda en tät massa
af menniskor, godsets underhafvande, som på stora
trädgårdsplanen stodo som förstenade i en tät mur.
Sedan alla voro samlade, slogos dubbeldörrarna upp och fri-
herrinnan von Dernath, klädd i en dyrbar sammetsdrägt, fördes in
af sin son, unge baron Göran von Dernath.
Hon var ännu skon, fastän trettiotalet redan på den höga
pannan dragit en och annan lätt fåra, hon smålog vänligt åt alla
och i hennes ögon lyste en fröjd, sådan som ej synts der på
tjugu år.
Den herrliga qvinnan gick fram i salen, sedan hon helsat
sina gäster, blickade stolt men tillika kärleksfullt omkring sig
och sade: «Mina vänner! Sigurdsnäs har hittills varit stängdt för
er alla, mitt hjerta har icke varit det; men det kunde, det borde
ej blifva annorlunda. Här sen J mig, en stackars svag qvinna,
som icke glömt att det är från torpstugan och fattigdomen hon
leder sina anor, som icke eller glömt att det var i olyckans skola
Iion lärde sig att hoppas och bli verksam; vänner, detta allt, som
J sen omkring er, var icke mitt utan min sons, och det är icke
jag, utan hän, som i dag ser eder här. Min son Göran von Der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
