Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den unge mannen hade ej vetat allt, förrän året förut, då
han på en resa helsade på hos gamle baron Wernerhjelms på
Lill-tomta; foräldrarne till honom, som nu i Amerikas urskogar skapat
sig ett nytt Sverige, ett nytt hem, skönare än det gamla, men ej
ändå så kärt.
Den gamle baronen var ännu kry och glad, och var en af
de9sa menniskor, som, oaktadt alla motgångar, ändå aldrig tvifla
på framtiden.
Hans maka var mycket yngre än han, en stilla och vänlig
qvinna, som blott hade en egenhet, ett fel, om man så vill, och
det var att icke frukta något så mycket, som att stöta sig med
någon menniska. Denna beständiga fruktan att ej alla och en
hvar skulle finna sig nöjda, gjorde att hon antagit ett mera
ceremoniöst väsende, än som eljest öfverensstämde med hennes lynne;
hon hade observerat så länge på sig sjelf, att hon fått någonting
metodiskt i hela sitt väsende, en viss ordentlighet och
noggrannhet i hvarje ord och i hvarje åtbörd, som gjorde att litet hvar
hellre samspråkade med den raske gubben än med henne.
Hennes gode man var deremot icke den, som lät någon sorts
betänklighet hindra sig att tala ut, och detta var således
någonting for friherrinnan högst pinsamt, då någon främmande, som ej
kände och »ursäktade» pappas egenheter (så uttryckte sig
friherrinnan), kom till Lilltomta. Fiherrinnan satt som på nålar, emedan
hon hvarje ögonblick fruktade att pappa skulle säga något som
kunde vara obehagligt eller mindre artigt. Pappa var åter å sin
sida alldeles oefterrättlig, fastän friherrinnan visst aldrig tröttnade
att bedja honom vara försigtig, om han ej ville stöta sig med
halfva verlden. Ingenting hjelpte, ty gamle baron hade, sådan
han var, lyckligen genomlefvat sina sjuttio år och hade således
erfarenhetens vittnesbörd att det beror på sättet, om man stöter
emot eller icke. Ganska säkert är också att friherrinnan skulle
skaffat sig en hufvudfiende med samma ord, hvarmed gubben
skaffade sig en vän; ty hos henne tycktes allt vara beräkning; men
hjertat låg på den gamles tunga.
När Göran von Dernath helsade på, blef detta ett ämne för
den goda friherrinnans innerliga bekymmer. Hon darrade som för
en jordbäfning, då hon såg huru hjertans glad hennes gubbe blef;
ty nu var hon säker, att den ena oförsigtigheten skulle hagla efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
