Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
god som din stjufmor», återtog gubben efter några ögonblick. —
«Nu ar du snart en myndig man och din mor är således fri från
sin förbindelse — liksom numera Fredrik, utan att behöfva frukta
partierna, kan komma in i riket. Gud välsigne pojken!»
Den gamle teg några ögonblick, som friherrinnan använde för
att, som hon trodde, utplåna spåren af ett samtal, som hon
uträknat borde hafva varit obehagligt för den unge mannen. Hon
misstog sig dock, påminnelsen om den älskade modren, om henne,
som offrat lugn och lycka, glädje och hopp för hans skull, var
honom alltid kär och han reflekterade ej ens på att allt detta
äfven påminde om hans oäkta födsel ooh hans egen mors
olyckliga historia. Han hade också lärt att icke blygas för annat än
sina egna fel och ej yfvas öfver sina, egna förtjenster.
«Se så, det var då väl», ropade gubben när en flicka, af
ungefär samma ålder som den unge baronen, inträdde och med ett
blygt leende neg för den främmande.
«Se der, der är Fredrika, min flicka, en rar flicka, har väft
den der klädningen sjelf — nå, se opp, barn! Unga patron här
känner nog onkel Wernerhjelm; inte sant, kamrat? Hm, jag mins
väl då jag bar dig på händerna och hyssjade dig i luften, så att
gumman . . . hvad heter hon?»
«Karin.»
«Nå, lefver hon?»
«Nej, hon dog for flera år sedan.»
«Jaså, en beskedlig gumma . . .ja, hon skrek och mente på
att jag rent af bröt sönder, gubevars, lille nådige baron; ty, ser
du, du var fem sex år gammal och adoptionen hade skett nyss
förut. Nå, hur mår syster Marianne — tant Marianne, den hulda
varelsen ?»
«Fröken Marianne», inföll friherrinnan, «är ett ganska
aktnings-värdt fruntimmer.»
«Ja likgodt, hur mår hon?»
«Jo, hon bor hos sin förmyndare.»
«Jaså, han lefver?»
«Ja, tant Marianne skrifver aldrig till min mor, hon tycks ej
kunna förlåta att vi vunno processen.»
«Ne-nej men . . . Men ser du, min gosse, du skulle mått
som perla i guld, om hon och hennes förmyndare fått tag i dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
