- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Hat och kärlek : Episoder ur en slägthistoria /
280

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Tycker du det, lilla Beata?» frågade löjtnanten och
omfamnade henne för första gången efter förlofningen.

Den var således på nyktert hjerta konfirmerad, och de unga
tu bytte ringar innan mamma visste ett ord derom; ty när
löjtnanten kom till fadrens begrafhing bar han ring på fingret och
såg på detta sätt märkvärdig ut, som det brukas då man från
ungkarlslifvets fria bana beger sig in på hymens blomsterstig.
Man antar nemligen ett annat sätt att vara, att föra sig, att tala,
något som kunde karakteriseras i regien; att man icke skall flytta
den ena foten förr än man står fast med den andra.

Sådan var nu löjtnanten som, styf och rak, höjde på
ögonbrynen och lät ögonlocken till hälften skyla ena hemisferen af
ögongloberna och sade: «Min Beata och jag hafva beslutat att
köpa en landtegendom, för att slå oss i ro.»

Ett år derefter, sedan bo var skiftadt och auktion hållen,
inträdde löjtnanten i sitt äktenskap. Det blef ett lysande lif ute på
Säby dal (så hette gården). Nästan hela regementets ogifta
officers-corps höll sig derute som hemma, och i alla rum stodo
enbetssän-gar bäddade, rakspeglar på pulpeten och stöfvelknekt under sängen.

Det unga paret lefde ett rätt muntert lif, men egendqmen
började se tråkig ut på gärdena; säden blef tussig och ojemn,
vattnet stod stilla i dikena, vindfället blef besvärligt för jagten,
och kreaturen sågo oborstade ut; med ett ord* allt var på förfall.

Löjtnantens funno dock ej skäl att draga in på staten, de
skulle funnit sig nedsatta, om de måst förminska bjudningarna —
och småningom blefvo affärerna sämre, dåliga. Då fingo de en
flicka, som i dopet erhöll namnet Sigrid, på jungfrufadderns fröken
Mariannes begäran, som dermed ville hedra sin fars minne. Hon
gaf en stor silfverbägare med Rehnhomska vapnet på ena och
Der-nathska på andra sidan i faddergåfva; men detta hjelpte ej
affärerna» Det är klart att lynnet sänktes i samma mån som olyckan
ökade sig, och slutligen, då Sigrid var tre år gammal, föll hennes
mor ett offer för grämelse och afmattning.

Det lilla barnet var ensamt i rummet då hon dog; hon lekte
med den dödas hängande lockar, då fadren kom in från en frukost,
som några af kamraterne delat med honom; visst ej en så grann
frukost som de fordna, men ändå qvarlefvoma af husets små
tillgångar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/7/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free