Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ack, mamma, det gör jag så gerna!»
»Stackars Sigrid ... du behöfver att kunna arbeta, du
behöfver stöd . . . snart lefver icke jag mera, din stackars mor.»
«Goda mamma, tala icke så!»
«Jo, det är min pligt . . . men jag har tänkt på dig; du
skall få stöd ooh hjelp. Detta bref», tilläde hon och tog fram
ett sådant under sin kudde, »skref jag i går . . . detta bref skall
du lägga på posten när jag är död.»
Sigrid tog tigande mot brefvet, men bleknade då hon läste
utanskriften. «Mamma, skall jag till henne? Nej, nej, mamma!
Vill ni min olycka?»
Mariannes ansigte skiftade färg, men hon smålog ändå och
sade: «Kära Sigrid, fös utanskriften, läs, den måtte väl vara riktig!»
Och Sigrid läste:
«Högvälborna fru enkefriherrinnan
Katarina Justina von Dernath, född vem Liitzow.
Sigurdsnäs.»
«Ja, ser dn, Sigrid, jag ser nu klarare, jag dömer icke så
strängt — dömer icke, så vardetf J ieké dömde, säger Herren.»
i «Men, mamma, hon är ju så elak?»
«Elak! Nej, nej, Sigrfd . . . jäg har haft orätt, hon är ej
elak... tro mig, det är jag som har varit elak, hatfull, ogudaktig.»
Den gamla frun böijade gråta. «Sigrid, Sigrid, låt bli, försök ej
trösta mig!» snyftade hon, «det gör så godt att en gång få gråta.»
Efter en lång stunds gråt blef hon lugnare ooh räckte ut
armarne. «Kom hit, Sigrid!» sade hon; «vet du, då jag ändtligen
fick mig att tala ut, att bekänna min orättvisa, så tycktes mig
liksom då ett klart ljue på en gång etrålar igenom ett mörkt rum;
men det kostade på att bryta ner den sista lemningen af mitt
högmod.»
Sigrid slöt den sjuka i sina armar; så innerligt dch varmt
hade hon aldrig slutit sig till någon — det var eh kärlekens
gryning för dem begge.
Tyst! hon jsofver, den gamla, sofver en lugn sömn; det är
slut — det är ock en begynnelse, ty hvarje ändpunkt är också
en begynnelsepunkt i lifvets oändliga ringlagda kedja. Hvad hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
