Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och iint som om kungen skulle komma, och tycker ni icke som
jag, farmor är liksom ung på nytt?»
«Stackars farmor, hon väntar en glad stund, de hafva éj varit
många . . . och ni älskar väl farmor öfver allting?»
«Ja, allt mera. Tro mig, baron Georg, jag borde ej älska
henne.»
«Huru, den milda, englarena, goda gumman?»
«Nej, jag får icke älska henne, och likväl . . . likväl är jag
öupplösligen bunden vid henne* tjusad af hennes milda, kloka och
sorgsna ögon . . . och nu när en stråle glädje emellanåt glänser
fram, då älskar jag henne dubbelt.»
«Ack ja, det finnes väl ingen som ej älskar henne.»
Selina smålog bittert. «Nej; men det finnes någon som ej
får älska henne, och det är jag.»
«Ni?»
«Ja; men det gör ingenting, naturen bar öfvervunuit allt;
jag dyrkar henne.»
»Men förklara mig . . .»
«Jag. hvarken kan eller får förklara mig; men ser ni, den der.
stormfogeln hade ej i det tysta boet att göra — han måste ut
igen i verlden, ty mot hans vilja stinga hans klor och sårar han
med näbben. Det är således en baron Wernerhjelm som skall bo
på Stora Mellinge. Nå väl, det skall bli roligt att få grannskap.
Han har sett sig omkring i verlden, han har flugit vida, han kan
säga mig huru det går till att flyga ut och komma hem igen.
Men se der mamsell Pjorry, som, med parasollen öfver sig» fastän
solen ej lyser, återkoipmer från sin morgonpromenad. — God
morgon, goda mamsell Pjorry», yttrade hon högt och sprang emot
den ankommande, som stel och rak spatserade med parasollen
högburen, fastän ingen sol just besvärade.
«God morgon, goda Selina! Jag har varit en stund ute i
den fria naturen.»
«Uti den fria naturen?»
«Ja> det förstås, i stora gången, 1 parkalléen; jag gick femton
gånger fram och åter mellan lilla grottan och Ceresbilden. Det
är * klart, mitt barn, att jag ej som du, eller på sednare tiden
Sigrid, ger mig ut bland stubbar och stenar, det är en grof smak
— naturen är intet, om den ej förädlas genom konsten, och stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
