- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Hat och kärlek : Episoder ur en slägthistoria /
309

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Mjuka tjenare! Jaså, ni tycker det . . . ja, fastän jag
skämdes for mitt ben och hela mitt yttre; men ser du, Katarina, från
mitt fönster kan jag se ditt — och en gång dö inför dina ögon,
som en trogen riddare.»

Den gamla friherrinnans goda, tankfulla ögon hvilade stilla
på den gamle öfverstens väderbitna, föråldrade, snarare fula än
sköna ansigte. De voro en motsats mot hvarandra, de begge
ungdomsvännerna; ty friherrinnan hade, oaktadt hela den långa
skiftesrika bana hon vandrat, bibehållit ett oförvanskligt drag af
skönhet äfven i sitt yttre; han deremot hade i ett främmande
klimat, i förtid bruten af arbete, i kampen med en vild natur, sårad
och utan vård öfverlemnad åt sig sjelf i det aflägsna landet, böjt
sig under årens tyngd och bar hela pregeln af en gubbe.

Man har .uppgjort många theorier öfver nödvändigheten och
nyttan af härdning; man har öfverdrifvit detta, liksom så mycket
annat der man ej velat se på naturens anvisning. Det finnes ett
lagom i allt — så äfven i menniskonaturens förmåga att kämpa
med den yttre. Vi behöfva ej mera än jemföra den rike
magnatens barn med torparens och honom sjelf med en af hans arbetare, ,
och vi se genast huru helsa och kraft, uthållighet och kroppsliga
förmåner ligga på de förres sida. De fattiges barn, huru mycket
de än härdas, krympa i växten, och torparen är en böjd gubbe,

då hans herre ännu är en kraftfull man.

Låtom oss ej kasta en oförtjent skugga på den fattige för
hans tidiga ålderdom, låtom oss ej tala om att det är
sedeförderf-vet, bränvinet, osnyggheten, som så tidigt böjer den senfulla
kroppen — det är att begå en ny orättvisa, då vi ej äro nöjda att
för vår räkning utsuga hans sista krafter. Låtom oss tvärtom
er-känna att det är härdningen, umbärandet af vårt öfverflöd, öfver-

ansträngningen, som gör honom till hvad han är.

Det var en sådan öfveransträngning som gjort öfversten till
en gubbe, och det var öfverflödet, det kroppsliga lugnet, som
bibehållit Katarina ännu skön vid sextio års ålder.

Emellertid hade Wernerhjelm bibehållit hela sin ungdoms
lif-lighet — den var snarare ökad än minskad.

Den gamle hade så många tusende saker att tala om, som
ynglingen aldrig erfarit. Hans lefnad i vildmarken, som ett slags
president i sin egen lilla republik, hade gjort att han fått en viss

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/7/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free