Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste jag ta hushållerska, och eg sådan, vill ha femti riksdaler om
året och dessutom julklappar och krus och komplimenter.»
«Åh ja, men du kan ju gifta om dig.»
«Och», fortsatte löjtnanten och begynte åter sin promenad,
«jag känner sådant folk ... det är ej svårt att skära breda
remmar af andras läder, hm, och dricka kaffe sju gånger om dagen,
och ha hästarna till kyrkan hvarenda söndag.»
«Men hör du då inte, ge f-n -det der och gift om dig.»
«Jag?»
«Ja du ja. Tror du inte då, att det finnes mången flicka,
som med uppräckta händer tar dig, om du friar ?fr
«Jag? Skulle jag fria?»
«Ja visst f-n skulle du det, inte komma mamsellerna hit och
fråga dig.»
«Hm, nej dertill är jag för gammaL»
«Åh det förstås, inte skulle du ta någon dufunge.»
«Men ser du, jag kommer mig aldrig till», yttrade löjtnanten
och knackade ut pipan mot stöfveiklacken; «jag kommer mig
aldrig till ... vet inte huru jag skall bära mig åt.»
«Som du bar dig åt förra gången.»
«Ja g?»
«Ja du ja . . . hur bar du dig åt då du friade till salig
hustru din?»
«Hm, jag bar mig inte åt.»
«Nå, friade hon till dig då?»
«Ne-nej, inte det heller; men det gick på skrufvar.»
«Nå, då kan du Skrufva igen, ha ha ha!»
«Men ser du, han är död nu; han dog i vattsot — låt se,
jo, i vattsot var det, ja, för en fem, sex år sedan.»
«Hvera ?»
«Jo, pastor Storstedt. För si, han talade för mig och
förberedde frågan hos föräldrarne, och de talade vid flickan, och när
jag kom blef der förlofning, för sif jag hade knappt sett henne,
och inte talat vid henne mer än en gång då vi råkades på en
be-grafning och hon tappade sin näsduk, då tog jag opp den och:
sade: mamsell tappade något; och så sade. hon: kors, skall
löjtnanten ha så mycket besvär ... det var allt hvad jag talade vid
henne innan vi blefvo förlofvade; men se, Storstedt är död.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
