Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Åh ja, men hon var bara barnet då hon kom hit, bra ung,
så ,att . . .»
«Ah ja, inte ar jag sträng af mig; men si mina flickor . . .»
«ih, var inte rädd, mamsell Pjorry bar så mycket moral i sig,
att religionen inte syns till.»
«Du vill således», började Möllendorff med en min, som om
han skulle gå till döden, «du vill således så der på linke håll...»
«Ja, min själ vill jag icke det! Du skall se, jag skall höra
mig for; men säga sjelfva ordet måste du sjelf; och det går nog,
när du på förhand vet att du får ja.»
Löjtnant Möllendorff beredde sålunda redan en månad eftér
salig Saras död allt, så att han vid sorgetidens slut skulle kunna
åter låta fängsla sig i hymens rosenbojor, och kapten Ulriksson
gnuggade händerna af glädje att få uträtta sin väns kommission,
säker att få roligt.
Några dagar efter detta samtal var Ulriksson på besök hos
gamla friherrinnan, der öfverste Wernerhjelm på sitt vanliga vis,
sittande i soffan och med träbenet utsträckt framför sig på
golfvet, jollrade och berättade för sin ungdomsvän och baron Göran,
som, oaktadt sitt lugna väsende, fann sig oändligt intresserad af
den glada öfversten och hans mångskiftande målningar om lifvet i
Amerikas urskogar.
Det var målningar, som vi sedan sett utförda i Coopers och
Washington Irvings konstverk — den tiden öfversten berättade
dem ännu någonting som stötte på det underbara.
Våra författare, våra resebeskrifvare, alla - arbeta nu på att
upptäcka äfven den mest gömda, vrå af verlden, och det magiska
skimmer, den fantastiska halfdager. som i vår barndom gjorde den
vida jorden så intressant, uttränges allt mera af sanningens ljus,
som låter oss göra den alldeles icke intressanta upptäckten, att
jorden är rund som en melon, plattad mot polerna och bebodd af
en menniskomassa, Öfverallt lika egoistisk, Öfverallt i strid om mitt
och ditt, Öfverallt i gräl om det den icke förstår, och hemsökt vaf
olyckor som den sjelf skapat sig.
Annat var det ännu 1804 — då visste man jemnt opp så
mycket här i Sverige, att det ännu fanns ett 0’Taheiti, der den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
