Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tycka att Sigurdsnä9 mera passade honom än baron* Göran von
Dernath — huru skulle din Göran, ditt ideal, då burit sig åt? Utan
Sigurdsnäs, utan alla dessa åkrar och ängar och alla dessa
torpare och dagsverken skulle han lika litet kunna röra sig, som en
fogel utan vingar, eller skydda sig, som en sköldpadda utan skal.
Göran och Sigurdsnäs utgöra ett väsende, med den skilnaden, att
Sigurdsnäs nog skulle reda sig utan baron Göran, men ej tvärtom.
Vill du nu att äfven’ Georg, den raske gossen, skulle bli en
hemmason? Nej, syster, det går ej an.»
Friherrinnan behöfde all sin godhet och all sin tillgifvenhet
för den gode gubben att ej taga dessa barska sanningar illa, ty
hon hade tills dato varit öfvertygad om att Görans uppfostran
varit den bästa man kan tänka sig.
Väl insåg hon att hennes Göran var, som onkel Fredrik sade,
en landtjunkare; men hon trodde dock att han undvikit många
frestelser och många sorger, som han eljest måst genomgå.
Hela hennes afsigt hade varit att låta honom uppväxa till
en god husfader och en duglig landtbrukare; bon hade med vilja
sökt aflägsna honom från hvarje beröring med offentliga värf —
hon hade sjelf så dyrt köpt erfarenheten af den fara man löper,
då man kommer nära statens stora hjulverk, huru man blir
indragen och krossad innan man ens vet huru.
Emellertid tog hon saken i närmare öfvervägande och faun
att lugn och frid ej är nog för att vara lycklig. Hon fann att
hennes son visst ej var olycklig, men att han gjort sin lycka till
en vana, att han ej reflekterade derpå, men deremot fann
anledningar till smärta i en mängd småsaker, som hon ansåg för hvad
de voro.
«Nej», återtog onkel Fredrik, «låt pojken bli knekt. Du kan
ej tro hvad de der kamraterna, de må vara hurudana som helst,
förmå sätta skick på en sådan der ung possessionat, som, om
han får gå hemma, blir så inbilsk som kejsaren i det himmelska
riket, som tror att han bor i jordens medelpunkt endast derföre,
att han är eu sådan der kejserlig ’hemma-son’.»
Baron Göran hade sjelf många gånger i sitt sinne förebrått
sin eljest så älskade mor, att hon, låt vara, af missförstådd kärlek,
låtit honom beständigt vistas hemma och utan erfarenhet af verlden.
Han hade sedan ej kunnat undvika att komma i beröring med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
