Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mängd personer och bli invecklad i många affarer, och vid alla
tillfällen hade han funnit huru hans brist på yerldsvana gjorde
honom beroende. Det var endast som egare af Sigurdsnäs han
varit i stånd att hålla sig oppe. Detta beroende af förmögenheten
hade ofta tryckt honom, han kände att det bort vara tvärtom.
Han omfattade derföre med förkärlek onkel Fredriks idé, och
påföljande vår var Georg en välbeställd fänrik och genomgick
graderna, det vill säga läppjade på snbordinationen, liksom då man
bland en mängd viner smakar på några sura, för att ändtligen få
reda på ett dugligt.
Det är vanligt att en yngling aldrig är stoltare än just då
han tar första steget på sin bana; det linnes ingen militär, som
så högt känner sitt värde såsom konungens trotjenare och
fäderneslandets försvarare, som då han får sin första fullmakt — ingen
lärd, som så klart inser höjden af sin kunskap, som en gymnasist
i öfra lexan, och ingen borgare som känner sig så fri, som då
han blifvit gesäll. \
Den erfarne generalen med segerkransen kring grånad tinning,
den djupsinnige lärde, hvars namn med ära ljudar kring verlden,
och den välmående borgaren, som njuter sitt samhälles aktning,
äro alla ödmjuka i sitt sinne och känna, ingen af dem, detta
öfvermod som nybegynnaren.
Georg kände dock ej detta öfvermod, och orsaken dertill var
att han var en rik mans son, hade redan förut åtnjutit frihet och
för öfrigt redan egde så mycket kunskaper, att han längtade efter
flera och insåg huru långt han hade igen.
Emellertid kunde den vackra uniformen ej annat än gifva
honom något mera sjelfförtroende än förut; den civila rocken är
dock en fjäderfällning; en uniform, uttänkt att pryda, är sjelfva
den granna drägten.
«Käre Georg, nu får jag säga till dig, som du fordom till
mig», skrattade Sigrid; «jag mins det väl, ty min kära kusin gjorde
mig förlägen ... få se om jag gör dig likaså.»
«Nå, hvad sade jag?»
«Du ser rätt bra ut i den der drägten.»
«Jaså; nå, du tycker det? Ah ja, röda reverer med silfver
se något ut ändå för verlden; men visst tycker jag att en militär
kunde vara mindre prålig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
