Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigrid slöt sin vän i sina armar. «Selina! Selina! Var d&
stilla en gång och tänk ej beständigt på . . .»
«På mitt folk? Nej, Sigrid, det’ gör jag ej; men jag måste
alltid vara den jag är, det ar felet.»
((Selina! Selina! Du behöfver endast följa din bättre tanke»,
sade Georg och fattade flickans hand, «du behöfver blott ej
till-konstla en glädje, som du ej känner, och stöta dem, som hålla
af dig, ifrån dig.»
Ynglingen yttrade dessa ord med en innerlighet, som jagade
en flyktig rodnad på Selinas kinder, och hon såg upp småleende,
liksom för att tacka honom: men i detta ögonblick märkte hon
huru Sigrid stod bredvid dem och såg bort, liksom för att ej
störa dem, och hon skrattade högt och sade: «Jaså, mjukaste
tjenarinna! Min goda, unga, nådiga baron tycker som mamsell
Pjorry, att glädje ej passar för unga flickor. Du, Sigrid, får alltid
höra talas om att man ej bör skratta, ’ingen bildad person
skrattar’, man blott småler; det är endast enfaldiga landtflickor som
skratta, gens de qualité på sin höjd blott draga på munnen. Nu
vill vår nya fänrik lära mig att ej vara glad; men, min gunstig
herre, det roar mig! Kom, Sigrid, så att vi få skratta så mycket
vi vilja.»
«Men, Selina, nu går du åter utom din natur, det är ej din
natur att jollra med allt», sade Georg.
«Min natur! Jo, ’min natur är visst ej en tråkig natur,
utom när jag måste blott småle, för att vara bildad. ’Det finnes
ingen i hela Stockholm som skrattar, utom pöbeln’, säger
mamsell Pjorry. Apropas, hörs ej löjtnanten afP Jag menar, förlåt
mig, löjtnant Möllendorff.»
«rMen, Selina, hvarför skall du vara elak mot mamsell Pjorry,
du vet ju att hon håller af dig så mycket? det är otacksamt.
Om någon skulle ha skäl ...»
«Så är det du, ja, det tror jag; men du är nu en gång så
hjertinnerligen god, att du ej anser det löjliga löjligt eller det
förargliga förargligt. Tro mig, Sigrid, jag håller af vår goda
mamsell; men inte rår jag för att hon gör sig löjlig. Sjelfva
friherrinnan, fastän hon håller god mine, kan ibland ej låta bli att
småle, då vår goda mamsell håller sina föreläsningar för mig. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
